Att pausa (Al-Sakt) السَّكت

Al-Sakt betyder att göra ett mycket kort uppehåll eller paus under recitationen av Koranen, utan att ta en ny andning. Denna paus är längre än att bara hålla tillbaka rösten, men kortare än ett vanligt stopp (waqf — الوَقْف ), och görs med avsikt att fortsätta läsa direkt efteråt.

Platser för pauser utan andning (saktat — السَّكتَات i plural och dess singularform är: sakt — السَّكت) i Koranen:

1. Det finns fyra platser där pauser utan andning (sakt) är obligatoriska (wājib — واجِب) enligt recitationen av Hafs från Ash-Shatibiyah-sättet.
2. Det finns också två platser där pauser utan andning (sakt) är tillåtna (jāʾiz — جائِز) enligt recitationen av Hafs från Ash-Shatibiyah-sättet.

1. De fyra platserna där pauser (sakt) är obligatoriska (wājib — واجِب) enligt recitationen av Hafs från Ash-Shatibiyah-sättet:


1.         På alif av:     ﴾عِوَجَاۜ ١ قَيِّمٗا﴿       Al-Kahf /1
   Reciteraren kan också stanna på ﴾عِوَجَاۜ ١﴿, eftersom det är slutet på ayah.
           ﴾ٱلۡحَمۡدُ لِلَّهِ ٱلَّذِيٓ أَنزَلَ عَلَىٰ عَبۡدِهِ ٱلۡكِتَٰبَ وَلَمۡ يَجۡعَل لَّهُۥ عِوَجَاۜ ١ قَيِّمٗا لِّيُنذِرَ بَأۡسٗا شَدِيدٗا مِّن لَّدُنۡهُ وَيُبَشِّرَ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ﴿  


2.         På alif av:     ﴾عِوَجَاۜ ١ قَيِّمٗا﴿       Yasin / 52
   Reciteraren kan också stanna på ﴾مِن مَّرۡقَدِنَاۜۗ﴿, eftersom innebörden är komplett på den.
           ﴾قَالُواْ يَٰوَيۡلَنَا مَنۢ بَعَثَنَا مِن مَّرۡقَدِنَاۜۗ هَٰذَا مَا وَعَدَ ٱلرَّحۡمَٰنُ وَصَدَقَ ٱلۡمُرۡسَلُونَ ٥٢﴿  


3.         På nūn (نون — ن) av:     ﴾وَقِيلَ مَنۡۜ رَاقٖ ٢٧﴿       Al-Qiyamah / 27
4.         På lām (لام — ل) av:       ﴾كَلَّاۖ بَلۡۜ رَانَ عَلَىٰ﴿       Al-Mutaffifin / 14

Förklaring:
De obligatoriska Sakt (pauserna) enligt Hafs från Ash-Shatibiyah-sättet
Sakt (paus) har återberättats som obligatorisk för Hafs enligt Ash-Shatibiyah-sättet vid fyra specifika platser i Koranen. Detta innebär att om någon fortsätter recitationen utan att stanna helt (waqf), måste en kort paus (sakt) göras. Det är också tillåtet att göra ett stopp och andas. Nedan följer en beskrivning av dessa platser och deras visdom:
a ــ Sakt vid alif i ordet ﴾عِوَجَاۜ ١﴿ i följande vers:
            ﴾عِوَجَاۜ ١ قَيِّمٗا﴿     Al-Kahf / 1-2
Visdom: Om man inte pausar efter ﴾عِوَجَاۜ ١﴿ kan det uppfattas som att ﴾قَيِّمٗا﴿ är en beskrivning av ﴾عِوَجَاۜ ١﴿, vilket inte är korrekt, då ﴾قَيِّمٗا﴿ inte kan vara en beskrivning av något som är krokigt.
b ــ Sakt vid alif i ordet ﴾مَّرۡقَدِنَاۜۗ﴿ i följande vers:
            ﴾قَالُواْ يَٰوَيۡلَنَا مَنۢ بَعَثَنَا مِن مَّرۡقَدِنَاۜۗ هَٰذَا مَا وَعَدَ ٱلرَّحۡمَٰنُ وَصَدَقَ ٱلۡمُرۡسَلُونَ ٥٢﴿     Yasin / 52
Visdom: Om man inte gör en paus här kan det missförstås som att ordet ﴾هَٰذَا﴿ är en del av de otrognas ord, när det i själva verket är Allahs svar på deras fråga.
c ــ Sakt vid nūn i ordet ﴾مَنْ﴿ i följande vers:
            ﴾وَقِيلَ مَنۡۜ رَاقٖ ٢٧﴿     Al-Qiyamah / 27
Visdom: Att inte pausa kan få det att framstå som om ﴾مَنۡۜ رَاقٖ﴿ "Manrāq" är ett enda ord, när det i själva verket är två separata ord.
d ــ Sakt vid lām i ordet ﴾بَلۡۜ﴿ i följande vers:
            ﴾كَلَّاۖ بَلۡۜ رَانَ عَلَىٰ﴿    Al-Mutaffifin / 14
Visdom: Att inte pausa här kan leda till att man tror att ﴾ بَلۡۜ رَانَ﴿ "Balrāna" är ett enda ord, men de är två separata ord som kräver en kort paus.

Obs:
Regeln för ett ord där man pausar (sakt) är samma som regeln för ett ord där man stannar (waqf):
När du gör waqf på ordet ﴾عِوَجًا﴿ uttalas det ﴾عِوَجَا﴿ med madd al-‘Iwađ (ersättningsförlängning).
När du gör sakt (kort paus) på ordet ﴾عِوَجًا﴿, blir det ﴾عِوَجَاۜ ١ قَيِّمٗا﴿ , också med madd al-‘Iwađ.

Förklaring:
När du pausar med en kort saktning på ett ord, hanteras det på samma sätt som när du gör waqf (stannar) på det.
Om du gör waqf på ordet ﴾عِوَجًا﴿, uttalar du det med madd al-‘Iwađ, vilket innebär att du förlänger vokalen med två rörelser (harakat). Om du istället väljer att fortsätta recitationen med en kort saktning (utan att andas), gör du samma sak och förlänger alif med två rörelser, även i detta fall genom madd al-‘Iwađ.



2. De två platserna där pauser utan andning (sakt) är tillåtna (jāʾiz — جائِز) enligt recitationen av Hafs från Ash-Shatibiyah-sättet:
Dessa två sakt är inte specifika för recitationen av Hafs, utan är också tillåtna i andra recitationssätt. Dessa "tillåtna" sakt innebär att det finns mer än ett tillåtet sätt att läsa på dessa platser.
Dessa två tillåtna sakt platser är:
1. Mellan slutet av suran Al-Anfal och början av suran At-Tawbah:
               ﴾بَرَآءَةٞ مِّنَ ٱللَّهِ وَرَسُولِهِ ١﴿     sakt     ﴾إِنَّ ٱللَّهَ بِكُلِّ شَيۡءٍ عَلِيمُۢ ٧٥﴿  
   Förutom att pausa (سكت) är det korrekt att stanna (وَقف) eller länka ihop (وَصل) dessa två suror.


2. Paus (sakt) på hā' (هاء) i ﴾مَالِيَهۡۜ﴿ från Allahs ord:
               ﴾هَلَكَ عَنِّي سُلۡطَٰنِيَهۡ ٢٩﴿     Sakt     ﴾مَآ أَغۡنَىٰ عَنِّي مَالِيَهۡۜ ٢﴿      Al-Ĥāqqah / 28-29

Det är också tillåtet att göra idghām (sammanfogning), vilket innebär att smälta samman den första hā' (هاء) i ﴾مَالِيَهۡۜ﴿ med den andra hā' (هاء) i ﴾هَلَكَ﴿ fullständigt. Detta görs genom att ta bort sukon-tecknet från den första ha och sätta ett shadda-tecken (تشديد — ) på den andra hā'.
            ﴾هَلَكَ عَنِّي سُلۡطَٰنِيَهۡ ٢٩﴿     idghām (sammanfogning)     ﴾مَآ أَغۡنَىٰ عَنِّي مَالِيَهۡۜ ٢٨﴿  

Tillåtna sätt att recitera mellan surorna Al-Anfal och At-Tawbah:
1 Att stanna (waqf) vid slutet av Surat Al-Anfal, och sedan börja med Surat At-Tawbah från dess början.
            ﴾بَرَآءَةٞ مِّنَ ٱللَّهِ وَرَسُولِهِ ١﴿       stanna (waqf)     ﴾إِنَّ ٱللَّهَ بِكُلِّ شَيۡءٍ عَلِيمُۢ ٧٥﴿  

2 Att pausa (sakt) vid slutet av Surat Al-Anfal, utan att ta ett andetag, och sedan fortsätta med Surat At-Tawbah från dess början.
            ﴾بَرَآءَةٞ مِّنَ ٱللَّهِ وَرَسُولِهِ ١﴿       pausa (sakt)     ﴾إِنَّ ٱللَّهَ بِكُلِّ شَيۡءٍ عَلِيمُۢ ٧٥﴿  

3 Att länka ihop (wasl): att sammanbinda slutet av Surat Al-Anfal med början av Surat At-Tawbah i ett enda andetag.
            ﴾بَرَآءَةٞ مِّنَ ٱللَّهِ وَرَسُولِهِ ١﴿       länka ihop (wasl)     ﴾إِنَّ ٱللَّهَ بِكُلِّ شَيۡءٍ عَلِيمُۢ ٧٥﴿  


Jämförelse mellan Stopp (waqf), Paus (sakt) och Avbrott (qaţ‘)   مُقارنةٌ بين الوقفِ والسَّكتِ والقَطعِ
Stopp (الوَقْف): Det innebär att avbryta rösten vid ett ord i Koranen under en tid tillräcklig för att ta ett andetag, med avsikten att fortsätta recitationen.
Paus (السَّكْت): Det innebär att avbryta rösten vid ett ord i Koranen under en kort tid, utan att ta ett andetag, med avsikten att fortsätta recitationen.
Avbrott (القَطْع): Det innebär att avbryta rösten vid ett ord i Koranen med avsikten att sluta recitera, och det förekommer oftast vid slutet av verser som har en fullständig betydelse.


Symbolen för att pausa i Koranens skrift
Att sätta ett litet (س) ovanför den sista bokstaven i vissa ord indikerar paus vid det ordet i fallet att det sammanfogas med nästa ord.
Det bör vara en kort paus, mindre än den tid som behövs för ett andetag. Denna regel rapporterades från Hafs i form av Ash-Shatibiyah-sättet i fyra nämnda ord ovan.




1 2 3 4 5 6 7 8