Egenskaperna hos de arabiska bokstäverna

Bokstävernas egenskaper är det som särskiljer dem från andra bokstäver som delar samma artikulationspunkt. Om en elev som studerar Koranen inte korrekt tillämpar alla egenskaper hos den specifika bokstav han eller hon uttalar, kan det resultera i att ljudet antingen liknar en helt annan bokstav eller låter fel. En korrekt tillämpning av bokstävernas egenskaper förbättrar tydligheten i uttalet och lär ut de olika tidpunkterna för saakin-bokstäverna, vilket är en mycket viktig aspekt för en korrekt recitation av Koranen. Genom att studera bokstävernas egenskaper blir det tydligt vilka bokstäver som är robusta i sin artikulation och vilka som är känsligare. Det är uppenbart att studiet av bokstävernas egenskaper och deras korrekta tillämpning utgör en väsentlig del av tajweed-reglerna. Tillämpningen av bokstävernas egenskaper är faktiskt det som utmärker en skicklig Koranrecitatör från en genomsnittlig.

Språklig definition av egenskaper: Syftet med att beskriva dessa egenskaper är att förtydliga innebörden av bokstäverna. Det kan vara en beskrivning av deras fysiska egenskaper, såsom form och ljudstyrka, eller det kan vara abstrakta egenskaper som relaterar till deras uttal och användning.

Tillämpad definition av egenskaper: Det hänvisar till det specifika sättet att uttala en bokstav när den uttalas vid dess artikulationspunkt. Detta sätt att uttala bokstaven skiljer den från andra bokstäver och är avgörande för att upprätthålla rätt uttal och tydlighet i Koranrecitation.

Sammanfattningsvis har sifat tre huvudsyften:

     1. Att skilja mellan bokstäver som delar samma artikulationsplats.
     2. Att förbättra uttalet av bokstäver som uttalas från olika artikulationsplatser.
    3. Att särskilja mellan starka och svaga bokstäver, vilket är avgörande för att bestämma om en bokstav kan sammanfogas i idgham (smältning) eller inte. Starka bokstäver kan inte smältas samman med andra bokstäver, vilket innebär att deras distinkta egenskaper måste bibehållas.

Till exempel Allah (SWT) säger i vers 74 i Surah Al-Imran:    ﴾يَخۡتَصُّ بِرَحۡمَتِهِۦ مَن يَشَآءُۗ﴿    

Om vi ​​tittar på ordet ﴾يَخۡتَصُّ﴿ ser vi att bokstaven Yā' ( ى   ) är mjuk, bokstaven Khā' ( خ   ) är tung, bokstaven Tā' ( ت   ) är mjuk och bokstaven Şād ( ص   ) är tung. Därför, genom att behärska bokstävernas egenskaper, kommer varje bokstav att ges sina rättigheter och separeras från varandra.

Bokstävernas egenskaper delas in i två typer:

  1. Egenskaper med motsatser ( صِفاتٌ لَها ضِدٌّ ).⁽¹⁾ Det finns tio av dem (fem är motsatsen till de andra fem)
   2. Egenskaper utan motsatser ( صِفاتٌ لا ضِدَّ لَها ).⁽²⁾ Det finns åtta av dem

1. Egenskaper med motsatser ( صِفاتٌ لَها ضِدٌّ )

     1.1 Viskande ( Hams — الهَمس )          Hörbarhet (Jahr — الجَهر )

      Viskande ( Hams — الهَمس )

— Språkligt: det syftar på en viskning.
— Terminologiskt: det betyder att andningen fortsätter när man uttalar en bokstav pga. bokstavens svaghet som ett resultat av att de två stämbanden separeras utan deras vibration, och ett rikligt flöde av andetag, och det är en av de svaga egenskaperna hos bokstaven. Detta fenomen försvagar ljudet, då den svaga luftströmmen påverkar artikulationspunkten.
Den har tio bokstäver som finns i kombination uttalad av Imam Ibn Al-Jazari: فَحَثَّهُ شَخصٌ سَكَتَ .
De är: fā', ĥāʼ, thā', hā', shīn, khā', şād, sīn, kāf och tā — ف, ح, ث, ه, ش, خ, ص, س, ك, ت

Samtliga av dessa tio bokstäver uttalas med en påtaglig luftström.
En intressant notering i denna grupp är bokstaven fā' ( ف ). Om den uttalas som "f" på svenska, saknas den nödvändiga luftströmmen. I svenskan artikuleras "f" från kanterna av de övre framtänderna och mitten av den nedre läppen. Arabiskan har en liknande artikulationspunkt, men läppens placering är något mer inåtvänd. Genom att finjustera placeringen av de övre framtänderna på läppen kan man dock åstadkomma en luftström, och det korrekta ljudet för [ f — ف ] som inkluderar luftströmmen, kan uppnås, insha' Allah.
Exempel:

        ĥāʼ    أَحۡ        shīn     أَشْ   

       Hörbarhet ( Jahr — الجَهر )

— Språkligt: det betyder att tillkännage något högt eller offentligt.
— Terminologiskt: det betyder att andningen blockeras när man uttalar dessa bokstäver på grund av deras starka anknytning till sina platser av artikulationspunkterna. Bokstäverna i al-Jahr är alla återstående bokstäver i det arabiska alfabetet förutom al-Hams bokstäver.
Dessa bokstäver finns samlade inom följande grupp:
( hamzah, bā', jīm, dāl, dhāl, rā', zāy, đād, ţā', žā', `ayn, ghayn, qāf, lām, mīm, nūn, wāw, yā', alif — عَظُمَ وَزْن قارىء ذي غضّ جِدّ طَلَب )

Lägg märke till följande exempel på hur andningen blockeras när du uttrycker bokstäver med denna egenskap:

      (ع) - (ب) - (ط)  

Denna egenskap, liksom alla andra egenskaper, är bättre och mer uppenbar i tillståndet av sukon (stopp) och (shadda) än i rörelse. Andningshindret i dessa bokstäver är naturligtvis inte detsamma. Ta bokstäverna ( ţā - ط ) och ( dhāl - ذ ) som exempel, efter observation ser man att andningen är helt blockerad i bokstaven ( ţā - ط ). Men i bokstaven ( dhāl - ذ ) tappar man andan lite. Anledningen till detta fenomen är att bokstaven ( dhāl - ذ ) innehåller egenskapen mjukhet ( الرخاوة ), vilket betyder att ljudets passage kräver ett litet andetag för att driva igenom det.

   1.2 Intensitet ( Shiddah — الشِّدَّةُ )            Mjukhet ( Rakhawah — الرَّخَاوَة ). Samt måttlighet ( Bayniyyah — البَيْنِيَّة ), Det kallas också: Mellan ( at-Tawassut ), detta är måttlighet mellan intensitet ( الشِّدَّةُ ) och mjukhet ( الرَّخَاوَةُ ).

        Intensitet ( Shiddah — الشِّدَّةُ )

— Språkligt: Det betyder styrka.
— Terminologiskt: Det betyder att ljudet blockeras när man uttalar dessa bokstäver på grund av deras starka anknytning till sina platser av artikulationspunkter. Det vill säga, utgången är tätt stängd, så det finns inget utrymme för ljud att flöda. Låt oss ge ett exempel: ett mörkt rum och rummet mitt emot det har belysning och dörren är stängd. Kommer ljuset att passera? Naturligtvis inte, eftersom dörren är stängd Samma idé när det gäller intensitet ( الشِّدَّةُ ) är att artikulationspunkten stängs, så ljudet fångas och blockeras.
Om vi ​​vill klassificera ( intensitet — الشِّدَّةُ ), finner vi att det är ett starkt egenskap, och dess bokstäver är grupperade i talesättet:
( hamzah, jīm, dāl, qāf, ţā', bā', kāf och tā' — أَجِدُ قَطٍ بَكَتْ ). De flesta av dessa bokstäver är också hörbarhetsbokstäver ( حُروفُ الجَهْر ). Bokstäverna
( kāf - ك ) och ( tā' - ت ), är även viskande bokstäver. ( حُروفُ الهَمس ).

Lägg märke till följande exempel på hur ljudet blockeras när man uttalar dessa bokstäver:

      (ج, د, ق):    ( أج ) ( أد ) ( أق )  

        Måttlighet ( Bayniyyah — البَيْنِيَّة ), Det kallas också: Mellan (Tawassut — التَّوَسُّط).
Denna egenskap är mittemellan intensitet ( الشِّدَّةُ ) och mjukhet ( الرَّخَاوَة )

— Språkligt: Det betyder måttlighet.
— Terminologiskt: Det är det partiella flödet av ljudet i artikulationspunkten för mellanbokstaven på grund av dess ofullständiga stängning, och det betyder att ljudet är delvis blockerat och delvis igång när man uttalar bokstaven.
Dess bokstäver är fem som finns i kombinationen som anges av Imam Ibn Al-Jazari:
( lām, nūn, `ayn, mīm och rā' — لِنْ عُمَر ).

Hur man tillämpar egenskapen måttlighet i bokstäverna : lām, nūn, `ayn, mīm och rā' — ل, ن, ع, م, ر

      » Bokstaven lām ( ل ): En del av ljudet av bokstaven lām kommer ut på båda sidor av tungan, efter att ha blockerats i spetsen av tungan.

     » Bokstaven rā' ( ر ): En liten del av ljudet av denna bokstav passerar genom mitten av tungan och mitt emot den i de två övre framtänderna, medan framsidan av tungan hindrar det mesta av bokstavens ljud.

     » Bokstaven nūn och mīm ( ن — م ): En del av ljudet av dessa två bokstäver kommer ut, på grund av öppnang av näsdelen (ghunnah) och stängning av mundelen av dem.

      » Bokstaven `ayn ( ع ): En del av ljudet av denna bokstav passerar och en annan del fastnar på grund av tillbakadragandet av (epiglottis) i större utsträckning om man jämför med bokstaven ( ح ).

Vid uttal av de Bayniyyah bokstäverna ( لن عمر )
     Observera att det finns en partiell ljudström när man uttalar bokstaven:
lām ( ل   ), bokstaven rā' ( ر   ), bokstaven nūn ( ن   och mīm م   ) och bokstaven `ayn ( ع   ).
     Dessa bokstäver avbryts inte som Hamzah ( يُؤْمِنُونَ   ) och ljudet flyter inte med dem som shīn ( اشركوا   ).
     Bokstaven mīm ( م ) har både en oral och en nasal del (Khayshoomi), där den orala delen är stark och ljudet flyter inte med den, medan den nasal delen är mjuk och ljudet flyter med den.
     Den här kombinationen av de två delarna representerar mīm, hälften stark och hälften mjuk.
     Därför räknas dessa bokstäver som mellanliggande bokstäver av lärda.
     Det som sägs om mīm ( م ) sägs också om nūn ( ن ), där nūn har en oral del och en nasal del (Khayshoomi).

        Mjukhet ( Rakhawah — الرَّخَاوَة )

— Språkligt: Det betyder mjukhet.
— Terminologiskt: Betyder det fullständiga flödet av ljudet av den mjuka bokstaven när den passerar genom artikulationspunkten.
— Bokstäver: Det finns sexton bokstäver som har rakhawah. De är de sexton bokstäverna som finns kvar efter exkludering av bokstäverna för shiddah (Intensitet) och för tawassut (måttlighet).

I följande exempel, lägg märke till hur bokstäverna shīn ( شين - ش ) och sīn ( سين - س ) har en mjuk egenskap, hur deras ljud inte blockeras utan fortsätter när de uttalas:

      shīn ( شين - ش ) och sīn ( سين - س )   

1. Permanenta egenskaper – صِّفَات أَصْلِّيَّة
   Det är egenskaper som är permanenta hos bokstaven och som alltid finns där.
2. Temporära egenskaper – صِّفَات عَارِّضَة
   Det är temporära egenskaper som tillkommer bokstaven ibland och faller ifrån den ibland.