Två bokstäver som möts

الحرفان الملتقيان

     Möte mellan två bokstäver

Relationen mellan två bokstäver som möts kan vara en av de fyra kategorierna:

    I. De två identiska bokstäverna    الحرفان المتماثلان
    II. De två liknande bokstäverna     الحرفان المتجانسان
    III. De två nära varandra bokstäverna     الحرفان المتقاربان
    IIII. De två långt isär bokstäverna     الحرفان المتباعدان

Obs: När två bokstäver möts i det första, andra och tredje fallet, bildas en [Idgham — الإدغام], men i det fjärde fallet, bildas en [Iđ-har —الإظهار], när två bokstäver möts.

  Vad betyder Idgham     الإدغام
   ــ Språkligt: Sammanfogning:
Araber säger: "Adghamtu tygeln in i hästens mun." dvs jag har fört in den i munnen på den.
De säger också: "Adghamtu svärdet i sin skida." dvs jag har fört in den.
   ــ Terminologiskt:
Det är att sammanfoga en bokstav utan vokal [sakinah ] med en bokstav med vokal [harakah ] så att de blir en betonad bokstav
[shaddah ] av typen av den andra. Artikulationspunkten lyfts från sin position en rörelse.
          
Exempel:
            ﴾وَلۡيَكۡتُب بَّيۡنَكُمۡ﴾           ﴿هَمَّت طَّآئِفَتَانِ﴿    

  Vad betyder Iđ-har     الإظهار
   ــ Språkligt: Tydlig och uppenbar.
   ــ Terminologiskt: Att uttala varje bokstav från dess uttalsplats utan ghunna (الغُنَّة).
Exempel:
            ﴾مَنۡ ءَامَنَ﴿    

     I. De två identiska bokstäverna    الحرفان المتماثلان
Det är två bokstäver som har samma artikulationspunkt och samma egenskaper.
Så när två identiska bokstäver möts, den första är icke-vokalande [sakinah] och det är inte en förlängningsbokstav, och den andra bokstaven måste vara med vokal [harakah], oavsett om de två bokstäverna kombineras i ett ord eller i två ord, krävs Idgham, som i:
            ﴾وَقَد دَّخَلُواْ﴿                                      
   ــ Om den första är vokalad, eller om det är en förlängande bokstav, ska det inte finnas någon idgham, som i:
                                   

     II. De två liknande bokstäverna     الحرفان المتجانسان
De är två bokstäver som har samma artikulationspunkt men skiljer sig åt i vissa egenskaper.
Så när två liknande bokstäver möts i följande fall - den första bokstaven är icke - vokal och den andra bokstaven måste vara med vokal [harakah], krävs Idgham, som i:
            ﴾قَد تَّبَيَّنَ﴿    

Idgham av två liknande bokstäver är begränsad till (8) fall av deras möte, de är:

     1.   Dhāl [ الذال — ذ] in i žā' [الظاء — ظ], som i: ﴾إِذ ظَّلَمۡتُمۡ﴿   receteras som             Idh-žalamtum     Ižžalamtum

     2. Dāl [الدالُ — د] in i Tā' [التاء — ت], som i: ﴾قَد تَّبَيَّنَ﴿   receteras som                         Qad-tabayyan Qattabayyan

     3. Tā' [التاء — ت] in i Tā' [الدال — د], som i: ﴾أَثۡقَلَت دَّعَوَا﴿   receteras som           Athqalat-da'awa Athqaladda'awa

     4. Tā' [التاء — ت] in i Ţā' [الطاء — ط], som i: ﴾فَ‍َٔامَنَت طَّآئِفَةٞ﴿   receteras som         Fa'amanat-ţā'fah Faāmanaţţā'fah

     5. Lām [اللام — ل] in i Rā' [الرَّاء — ر], som i: ﴾قُل رَّبِّ﴿   receteras som                              Qul-Rabbi Qurrabbi

ــ I Al-Farrā's tankeskola är de två liknande bokstäver.
ــ Men när det gäller Sibawayhs tankeskola anses den vara två nära varandra bokstäver.

     6. Thā' [الثاءُ — ث] in i Dhāl [ الذال — ذ], som i: ﴾يَلۡهَثۚ ذَّٰلِكَ﴿   receteras som       Yalhath-dhālik Yaladhdhālik⁽¹⁾

     7. Bā' [الباءُ — ب] in i Mīm [ الميم — م], som i: ﴾ٱرۡكَب مَّعَنَا﴿   receteras som           Irkab-ma'anā Irkamma'anā⁽²⁾

     8. Ţā' [الطاء — ط] in i Tā' [التاء — ت]:

Det är ofullständig idgham (إدغامٌ ناقص); eftersom en stark bokstav inte går in helt i en svag bokstav, så brukade araberna slå samman det icke-vokaliska (Ţā' — ط) i (Tā' — ت), samtidigt som det bevarade egenskapen av vidhäftning (iţbāq — الإطباق) från det, vilket händer när reciteraren stänger hans/hennes tunga på en (Ţā' — ط) utan qaqalah och sedan tar han/hon bort den från en vokal (Tā' — ت), som i:
                                        

    III. De två nära varandra bokstäverna     الحرفان المتقاربان
     1. Qāf [القاف — ق] in i Kāf [الكاف — ك], som i:
            ﴾نَخۡلُقكُّم﴿ receteras som          NakhluqKum Nakhlukkum

     2. Lām [اللام — ل] in i Rā' [الرَّاء — ر], som i:
            ﴾قُل رَّبِّ﴿   receteras som                              Qul-Rabbi Qurrabbi

ــ I Al-Farrā's tankeskola är de två liknande bokstäver.
ــ Men när det gäller Sibawayhs tankeskola anses den vara två nära varandra bokstäver.


Observera:
     a. Dāl [الدالُ — د] in i đād [الضاد — ض], som i: ﴾فَقَدۡ ضَلَّ﴿    
     b. tā' [التاء — ت] in i thā' [الثاءُ — ث], som i: ﴾كَذَّبَتۡ ثَمُودُ﴿    
Trots att de här bokstäverna är nära varandra (حرفان متقاربان), men Ḥafş (حفص) från ('Āsim) gör Iđ-hār [اظهار] i allt detta, det ska inte finnas någon idgham i dem.

     IIII. De två långt isär bokstäverna     الحرفان المتباعدان
De är två bokstäver nära varandra i artikulationspunkten och egenskaperna, som i:
                                             
Deras regel är Iđ-hār [اظهار] i alla recitationer.

     1. Fullständig Idgham (الإدغام الكامل): Det är den typ av idgham där den första bokstaven kommer in i den andra bokstaven och den första bokstaven själv med dess egenskaper försvinner.
Symbolen för fullständig idgham i vokaliseringen av Koranens skrift är att ta bort sukoonen från den första bokstaven, samtidigt som nästa bokstav betonas, som i:
                                   

     2. Ofullständig Idgham (الإدغام الناقص): Det är den typ av Idgham där den första bokstaven själv kommer in i den andra bokstaven den första bokstaven själv försvinner men dess egenskaper kvarstår.
Symbolen för ofullständig idgham i vokaliseringen av Koranens skrift är att ta bort sukoonen från den första bokstaven, men utan att betona nästa bokstav, som i:
                    


Observera Artikulationspunkten och egenskaper är det som bestämmer typen av relationer mellan bokstäver:

När två bokstäver överensstämmer i artikulationspunkten och egenskaper är de två identiska bokstäver    الحرفان المتماثلان .
När två bokstäver överensstämmer på i artikulationspunkten och skiljer sig åt i vissa egenskaper är de två liknande bokstäver     الحرفان المتجانسان.
Men om de är nära i artikulationspunkten och egenskaper, så är de två nära varandra bokstäver     الحرفان المتقاربان.
Men när avståndet mellan dem är stort, det vill säga de är långt ifrån varandra både på artikulationspunkten och egenskaper, är de långt isär bokstäver   الحرفان المتباعدان.

1. Även om den här bokstaven är ett av de liknande bokstäver (متجانسين), finns det en skillnad mellan reciterarna angående det, för några av dem uttalade det med iđ-har och resten slog samman det.
   Enligt Ḥafş (حفص), från Ash-Shāţibyah (طريقِ الشاطبيَّةِ) uttalas det endast med idgham. När det gäller (حفص) från Ţayyibato-Nashr (طريقِ طيِّبة النشرِ) uttalar både iđ-har och idgham.
2. Även om den här bokstaven är ett av de liknande bokstäver (متجانسين), finns det en skillnad mellan reciterarna angående det, för några av dem uttalade det med iđ-har och resten slog samman det.
   Enligt Ḥafş (حفص), från Ash-Shāţibyah (طريقِ الشاطبيَّةِ) uttalas det endast med idgham. När det gäller (حفص) från Ţayyibato-Nashr (طريقِ طيِّبة النشرِ) uttalar både iđ-har och idgham.