Vetenskapen om att stanna och börja och fördelarna med att veta det

علمُ الوقفِ والابتداءِ وفائدةُ معرفتِه
3

  b. Ej tillåtet: Det fula stopet — الوقفُ القَبِيحُ

ــ Dess definition:
Det är ett stopp vid ett ord som inte fullföljer meningen eftersom det är nära kopplat till det som följer, både i betydelse och uttal. ــ Orsak till namnet: På grund av dess obehagliga natur och bristen på fullständighet i betydelse och uttal.
ــ Regel: Det är inte tillåtet för recitatören att stanna vid detta stopp, utom i en nödsituation, och om han tvingas stanna, bör han gå tillbaka och upprepa de sista orden

ــ Typer: Det finns två typer:

1. Den första typen: Stopp vid en mening eller ett ord som inte ger mening. Det är nära kopplat till det som följer, både i betydelse och uttal, som i:

            Att stanna vid: ﴾ٱلۡحَمۡدُ لِلَّهِ رَبِّ﴿     i Surah Al-Fatihah är det ett fult stopp eftersom dess innebörd är ofullständig och det är inte tillåtet att börja efter det, så vi går tillbaka och reciterar från: ﴾ٱلۡحَمۡدُ لِلَّهِ رَبِّ ٱلۡعَٰلَمِينَ ٢﴿    

            Att stanna vid:       ﴾وَتَرَكۡنَا يُوسُفَ عِندَ مَتَٰعِنَا فَأَكَلَهُ﴾       ﴿فَأَكَلَهُ﴿       i Surah Yusuf är det ett fult stopp eftersom det fullföljer inte meningen och inte passar med Allahs (swt) syfte:
﴾. . . . وَتَرَكۡنَا يُوسُفَ عِندَ مَتَٰعِنَا فَأَكَلَهُ ٱلذِّئۡبُۖ . . . . ١٧﴿    
ــ Regel: Detta stopp är oönskat eftersom det är kopplat till det som följer. I en nödsituation måste man börja om från det ord där stoppet skedde, om det är tillåtet, eller från ordet innan.

2. Den andra typen: Stopp vid en mening eller ett ord som förvränger den betydelse som Allah (swt) avsåg, som i:

      ﴾يَٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ لَا تَقۡرَبُواْ ٱلصَّلَوٰةَ﴿     Surah An-Nisa' / 43
[TROENDE! Gå inte till bön]. Att stanna vid ordet "bön" skulle ge intrycket att Allah (swt), upphöjd vare Han över sådana uttalanden, säger "närma är inte bönen". Men i själva verket säger Han att man inte ska närma sig bönen när man är berusad:

﴾يَٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ لَا تَقۡرَبُواْ ٱلصَّلَوٰةَ وَأَنتُمۡ سُكَٰرَىٰ حَتَّىٰ تَعۡلَمُواْ مَا تَقُولُونَ وَلَا جُنُبًا إِلَّا عَابِرِي سَبِيلٍ حَتَّىٰ تَغۡتَسِلُواْۚ . . . . ٤٣﴿    

            Att stanna vid: ﴾إِنَّ ٱللَّهَ لَا يَسۡتَحۡيِۦٓ﴿     i Surah Al-Baqarah, att stanna på detta ord ger ett fult stopp och en olämplig betydelse. Man bör stanna vid ordet ﴾فَمَا فَوۡقَهَاۚ﴿ . Men om man är tvugen att stanna vid ordet bör man gå tillbacka ett eller flera ord sedan fortsätta läsa:
﴾إِنَّ ٱللَّهَ لَا يَسۡتَحۡيِۦٓ أَن يَضۡرِبَ مَثَلٗا مَّا بَعُوضَةٗ فَمَا فَوۡقَهَاۚ . . . ٢٦﴿    
Att stanna på ordet ﴾لَا يَسۡتَحۡيِۦٓ﴿ är oförskämt mot Allah, och detta är förbjudet om det inte är påtvingat, och om man tror det, blir han en icke-troende (må Allah skydda oss).
ــ Regel: Där det är extremt oönskat och obehagligt att stanna vid sådana exempel på grund av dess förvrängning och ändrade betydelse. Den som avsiktligt gör detta har syndat.

Nedan finns några andra exempel på fult stop, där Koranens reciterare inte bör stanna vid ord som inte passar in i Allahs (swt) syfte, eller radera en egenskap hos Allah (swt), eller elakhet mot Allah (swt) och Hans sändebud (saw). . . etc. Men om han blir tvungen att stanna vid orden som nämndes, måste han gå tillbaka ett ord eller mer och fortsätta läsa:
            Att stanna vid: ﴾وَمَآ أَرۡسَلۡنَٰكَ﴿    
﴾وَمَآ أَرۡسَلۡنَٰكَ إِلَّا رَحۡمَةٗ لِّلۡعَٰلَمِينَ ١٠٧﴿     Surah Ali-Imran / 110

            Att stanna vid: ﴾لَا تُشۡرِكۡ﴿        
﴾وَإِذۡ قَالَ لُقۡمَٰنُ لِٱبۡنِهِۦ وَهُوَ يَعِظُهُۥ يَٰبُنَيَّ لَا تُشۡرِكۡ﴿     Surah Luqman / 13 Att stanna vid ordet fullföljer inte meningen eftersom det är nära kopplat till det som följer, både i betydelse och uttal.
Man får inte heller återuppta reciteringen med ordet efter det efter stopp ﴾بِٱللَّهِۖ إِنَّ ٱلشِّرۡكَ لَظُلۡمٌ عَظِيمٞ﴿   , eftersom dess innebörd är ofullständig och är kopplat till det som föregår det, därför måste man gå tillbaka ett ord eller mer och fortsätta läsa:
         ﴾وَإِذۡ قَالَ لُقۡمَٰنُ لِٱبۡنِهِۦ وَهُوَ يَعِظُهُۥ يَٰبُنَيَّ لَا تُشۡرِكۡ بِٱللَّهِۖ إِنَّ ٱلشِّرۡكَ لَظُلۡمٌ عَظِيمٞ ١٣﴿    

            Att stanna vid: ﴾قَالَ إِنَّمَا يَتَقَبَّلُ﴿     Surah Al-Maidah / 26
         ﴾قَالَ إِنَّمَا يَتَقَبَّلُ ٱللَّهُ مِنَ ٱلۡمُتَّقِينَ ٢٧﴿    

Två regler om att stanna:
1. Att stanna vid slutet av verser är absolut sunnah:

بِسۡمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحۡمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ ١ ٱلۡحَمۡدُ لِلَّهِ رَبِّ ٱلۡعَٰلَمِينَ ٢ ٱلرَّحۡمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ ٣ مَٰلِكِ يَوۡمِ ٱلدِّينِ ٤ إِيَّاكَ نَعۡبُدُ وَإِيَّاكَ نَسۡتَعِينُ ٥
ٱهۡدِنَا ٱلصِّرَٰطَ ٱلۡمُسۡتَقِيمَ ٦ صِرَٰطَ ٱلَّذِينَ أَنۡعَمۡتَ عَلَيۡهِمۡ غَيۡرِ ٱلۡمَغۡضُوبِ عَلَيۡهِمۡ وَلَا ٱلضَّآلِّينَ ٧
[Surah Al-Fatihah]

2. Det finns inget stopp som är obligatoriskt eller förbjudet i Koranen, förutom det som förvanskar betydelsen:
Till exempel om han avsiktligt står på (وَمَا مِنْ إِلهٍ) som är en del av följande vers:

            ﴾إِنَّ هَٰذَا لَهُوَ ٱلۡقَصَصُ ٱلۡحَقُّۚ وَمَا مِنۡ إِلَٰهٍ إِلَّا ٱللَّهُۚ وَإِنَّ ٱللَّهَ لَهُوَ ٱلۡعَزِيزُ ٱلۡحَكِيمُ ٦٢﴿     Surah Ali-Imran / 62
Där det är extremt oönskat att stanna vid sådana exempel och obehagligt på grund av dess förvrängning och ändring av innebörden. Den som avsiktligt gör detta har syndat och blir icke troende.

Anmärkningar

• Ingen stopp på ett verb utan dess subjekt, som:
  Att stanna vid ﴾يَتَقَبَّلُ﴿ i versen ﴾قَالَ إِنَّمَا يَتَقَبَّلُ ٱللَّهُ مِنَ ٱلۡمُتَّقِينَ ٢٧﴿. Surah Al-Ma'dah
• Inte heller ett subjekt utan dess objekt, som:
  Att stanna vid: ﴾دَاوُۥدُ﴿ i versen ﴾وَقَتَلَ دَاوُۥدُ جَالُوتَ٥١﴿. Surah Al-Baqarah
• Inte heller på preposition utan dess genetiva substantiv:
  Att stanna vid ﴾وَمِن﴿ i versen: ﴾وَمِن شَرِّ حَاسِدٍ إِذَا حَسَدَ ٥﴿ Surah Al-Falaq
• Inte heller på adjunkt utan det styrda substantivet:
  Att stanna vid ﴾بِسۡمِ﴿ och ﴾مَٰلِكِ﴿ i versen: ﴾بِسۡمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحۡمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ ١﴿    och    ﴾مَٰلِكِ يَوۡمِ ٱلدِّينِ ٤﴿. Surah Al-Fatihah
• Inte heller vid ett (subjekt — مبتدأ) utan (predikat — خَبَر) som:
  Att stanna vid ﴾ٱلۡحَمۡدُ﴿ i versen: ﴾ٱلۡحَمۡدُ لِلَّهِ رَبِّ ٱلۡعَٰلَمِينَ ٢﴿. Surah Al-Fatihah
• Ingen stopp vid ett ord som beskrivs utan dess adjektiv, som:
  Att stanna vid: ﴾ٱلصِّرَٰطَ﴿ i versen: ﴾ٱهۡدِنَا ٱلصِّرَٰطَ ٱلۡمُسۡتَقِيمَ ٦﴿ Surah Al-Fatihah
• Inte heller vid sammansatt substantiv utan det substantiv det är sammansatt med, som:
  Att stanna vid ﴾ءَابَآئِهِمۡ﴿ i versen: ﴾وَمِنۡ ءَابَآئِهِمۡ وَذُرِّيَّٰتِهِمۡ وَإِخۡوَٰنِهِمۡۖ . . . . ٨٧﴿. Surah Al-An'am
• Inte heller på ägaren av ett omständighetsuttryck utan omständigheten, som:
  Att stanna vid ﴾بَيۡنَهُمَا﴿ i versen: ﴾وَمَا خَلَقۡنَا ٱلسَّمَآءَ وَٱلۡأَرۡضَ وَمَا بَيۡنَهُمَا لَٰعِبِينَ ١٦﴿. Surah Al-Anbiya'
• Inte heller på ett tal utan det räknade substantivet, som:
  Att stanna vid ﴾ٱثۡنَتَيۡ عَشۡرَةَ﴿ i versen: ﴾وَقَطَّعۡنَٰهُمُ ٱثۡنَتَيۡ عَشۡرَةَ أَسۡبَاطًا أُمَمٗاۚ . . . . . ١٦٠﴿. Surah Al-A'raf
• Inte heller vid ett betonat substantiv utan betoningen, som:
  Att stanna vid ﴾ٱلۡمَلَٰٓئِكَةُ﴿ i versen:
  ﴾ فَسَجَدَ ٱلۡمَلَٰٓئِكَةُ كُلُّهُمۡ أَجۡمَعُونَ ٣٠﴿. Surah Al-Hijr
  I den här versen ﴾كُلُّهُمۡ أَجۡمَعُونَ ﴿, är betoning till ﴾ٱلۡمَلَٰٓئِكَةُ﴿.

1 2 3 4 5 6 7 8