Definition av en bokstav   (تَعرِيفُ الحرفِ)

En bokstav är ett ljud som beror på en specifik eller ungefärlig artikulationspunk^[1]

  

De arabiska bokstäverna (Uttalad)   (الحُرُوفُ الهِجَائيَّةُ المَنْطُوقَةُ) 

Bokstäverna i det arabiska alfabetet utgörs av totalt (29) bokstäver. Dessa bokstäver arrangerades av Imam Nasr Ibn 'Asim Al-Laythi (död cirka 90 AH), med fokus på likheten mellan dem i skriften. Genom att använda punkter markerade han dem för att tydligt särskilja de liknande bokstäverna.

Fall av arabiska bokstäver utom bokstaven Alif ( ا )^[2]

Varje arabisk bokstav, utanför bokstaven (Alif), kan ta en vokal eller ha frånvaron av en vokal som kallas (sukon) på arabiska:

1. Utan vokaler: på Arabiska heter det (sukon), och det betyder att det inte finns någon vokal, att bokstaven uttalas utan åtföljande mun- och käkrörelse.
   Sukon är en liten cirkel ( ) över bokstaven. Det sätts över en bokstav när inget ljud ska uttalas efter bokstaven. Bokstaven som Sukon-symbolen är placerad på kallas Sakin ( سَاكِنْ ), vilket betyder en icke-flyttbar eller stillastående bokstav. Det kan hittas i mitten eller slutet av ett ord och uttrycker inte nödvändigtvis någon grammatik.

   Till exempel: Hur ger vi ljudet "BAB"? För att formulera detta ljud tar vi den arabiska bokstaven ( بَ ) med vokalen (fat-hah) sedan bokstaven (ب), på vilken vi kommer att sätta symbolen för sukon (), Därför kommer "bab" att skrivas ( بَبْ )  

Andra exempel på konsonanter:
        Bā'    ( )           Khā'    ( )  
        Ţā'    ( )            Nūn    ( )  


2. Med vokaler: De tre vokalerna är fat-hah ( فَتحَة ), kasrah ( كَسْرة ) och dhammah ( ضَمَّة ):
     Fat-hah ()^[3]: Representerar kort vokalljudet "a"  
Till exempel: När vokalen Fat-hah () placeras över bokstaven ( بَ ) producerar den ett ljud "ba"  
  Kasrah ()^[4]: Representerar kort vokalljudet "i"  
Till exempel: När vokalen Kasra () placeras under bokstaven (بِ) producerar den ett ljud "bi"  
  Dhammah ()^[5]: Representerar kort vokalljudet "u"  
Till exempel: När vokalen Damma () placeras över bokstaven ( بُ ) producerar den ett ljud "bu"  


3. Shadda (): Shadda gör att bokstaven den hamnar på läses med dubbel ton, den första ljudet med ett sukon (stopp) och det andra med en (Vokal) som också kommer med en Shadda (Dhamma, Kasrah, Fat-ha).
   Den representeras visuellt som antingen en " w" eller en upp-och-nedvänd " m" placerad ovanför bokstaven.
   Till exempel: när vi skriver ordet ( أنّ ) stavas det faktiskt som ( أنْ نَ) och det uttalas som "Innominate" exempelvis när vi säger Allah, i arabisk form har bokstaven "L" både " Shadda och Fatha" samtidigt så läser vi på detta sätt.
   
                       

1. Typer av artikulationsplatser:
   1. Specifik artikulationsplats (المخرج المُحَقَّق): Beror på en specifik plats på tungan, halsen eller läpparna.
   2. Närliggande artikulationsplats (المخرج المُقَدَّر): Beror inte på en specifik plats på tungan, halsen eller läpparna. Den närliggande artikulationsplatsen används för de förlängda ljuden som kommer från den tomma rymden i munnen och halsen.
2. Vad gäller bokstaven Alif - A: den är alltid utan vokal (sakinah) och bokstaven som föregår den har alltid ( fat-hah ).
3. munöppning- med fat-hah.
4. sänkning av käken-med kasrah.
5. cirkling av läpparna- med dhammah.