Förlängning, även känd som (madd — المَدّ) i tajwid, hänvisar till förlängningen av specifika bokstäver eller ljud i recitationen av Koranen. Det tillför skönhet, rytm och betoning till recitationen. Denna praxis säkerställer att Koranens ursprungliga uppenbarelse följs. Madd-regler, olika till sin natur, ger specifika riktlinjer för varaktigheten av vokalförlängning i olika sammanhang. vilket förstärker skönheten och rytmen i recitationen samtidigt som den säkerställer klarhet och precision. Reglerna för madd är invecklade och varierar beroende på sammanhanget och närliggande bokstäver, och spelar en avgörande roll i tajwid.

Definition:
ــ Förlängningar på arabiska betyder: Mudud — المُدود, och är pluralformen av madd — المَدّ
ــ Språkligt: Ökning och förlängning.
ــ Terminologiskt: Förlängning av uttalet med en av de tre madd-bokstäverna eller två līn-bokstäver när det finns en orsak.
Bokstäverna för madd och līn är: alif (أليف ـ ا) med sukun, waw (واو - و) med sukun och ya' (ياء ـ ي) med sukun och det som föregår dem liknar dem:
  1. Alif är alltid i detta tillstånd, vilket är en alif sakinah, föregås av en fatĥah ( )⁽¹⁾       
   2. Waw sakinah föregås av en đammah ( )       
   3. Yā' sakinah föregås av en kasrah ( )      

Alla tre av dessa madd bokstäver visas i ett ord i följande exempel:
               

De två līn-bokstäverna⁽²⁾
Tidigare i lektionen bokstävernas egenskaper nämndes, att de två līn - bokstäverna är följande:
  1. Wāw (واو — و) sakinah, som inte innehåller någon vokal och som föregås av en bokstav som har ett fatĥah på sig som i:
                         

  2. Yā' (ياء ـ ي) sakinah, som inte innehåller någon vokal och som föregås av en bokstav som har ett fat-hah på sig som i:
                         

förklaringen
De två līn-bokstäverna är två bokstäver kopplade till madd-bokstäverna, vilket kommer att nämnas i typerna av sekundära förlängningar (madd): som är madd al-līn (مَدُّ اللّيِن).

Mätning av varaktighetstiden för förlängningar (قياسُ أزمنةِ المُدود)
Innan vi går in på detaljerna om de olika typerna av förlängningar är det viktigt att först diskutera mätningen av tidsvaraktigheten för förlängningar och sedan nämna de olika typerna av förlängningar och deras orsaker.

Hur mätar man varaktighetstiden av förlängningar?
Varaktighetstiden av förlängningar mäts av rörelser.
En rörelse (الحَرَكة): är den tidsperiod som behövs för att uttala en bokstav med vokal; med en fat-ĥa, đammah eller kasrah.
Alltså, tiden som behövs för att uttala قَ (Qa)   = tiden som behövs för att uttala قُ (Qu)  = tiden som behövs för att uttala قِ (Qi)  
Eller: بَ (Ba)، بُ (Bu)، بِ (Bi)     

Som tidigare nämnts, är enheten för mätning rörelse, vare sig det är en fat-ĥah, en en đammah eller en kasra. När vi uttalar قَ tar det tid, och samma gäller för قُ och قِ. Forskare har upptäckt att den exakta tidsmätningen som en person kan efterlikna och uppnå är rörelse, det vill säga, när en person säger: قَ قَ (QaQa)   tar det precis lika lång tid som att säga قا (Qaa)   . Likaså, när en person säger بُ بُ (BuBu)   tar det precis lika lång tid som att säga بو (Boo) . Enighet har nåtts bland forskare om att detta är den naturliga tidsenheten. Därför motsvarar två rörelser tiden det tar att uttala två på varandra följande vokaler, och fyra rörelser motsvarar tiden det tar att uttala fyra vokaler i rad. Detta mönster gäller även för resten av de fem och sex vokalerna.

Mätning av förlängningstider

Ledarna för recitation har fem kvantiter för att mäta varaktigheten av förlängningar (mudud), de är:

   1. Förkortning (القَصرُ) som förlängs med två rörelser (naturliga madd — المَدُّ الطَبيعيِّ).
   2. Lite ovanför förkorting (فُويقُ القَصرِ) som förlängs med tre rörelser.
   3. Medium (التَّوَسُّط) som förlängs med fyra rörelser; dvs: två gånger den naturliga madd (المَدُّ الطَبيعيِّ)
   4. Något över medium (فُويقُ التَّوَسُّط) som förlängs med fem rörelser.
   5. Den längsta (الطُّولُ) som förlängs med sex rörelser (tre gånger den naturliga madd).

uppmärksamhet:
Längden på rörelsen - och därefter längden på madd - är proportionell till recitationens hastighet för att läsa Koranen i de tre hastighetsnivåerna: Taĥqiq — التَّحقيق (långsamhet i recitationen), Tadwir — التَّدوير (måttlig hastighet i reciteringen) och Ĥadr — الحَدر (snabbhet i recitation) ⁽³⁾.
till exempel:
(4) rörelser i Taĥqiq är längre än (4) rörelser i Tadwir.
(4) rörelser i Tadwir är längre än (4) rörelser i Ĥadr.

De olika typerna av förlängningar (mudud) i Koranen

Madd (förlängning) är uppdelad i två huvudtyper:
     I. Den naturliga förlängningen (المَد الطَّبِّيعِّي), eller grundläggande förlängningen (madd aşli — المَد الأَصْلِي).
     II. Den sekundära förlängningen (madd far’i — المَدُّ الفَرعِيّ).

De båda typerna av mudud (förlängningar) beskrivs här nedan:

     I. Den naturliga förlängningen (المَد الطَّبِّيعِّي), eller grundläggande förlängningen (madd aşli — المَد الأَصْلِي).

ــ Dess definition:
madd aşli (مَدّ أصْلِي) den grundläggande förlängningen, det är den madd (förlängningen) utan vilken bokstaven inte kan existera (timingen), och den stannar inte på grund av en hamzah eller sukun.
Denna förlängning kallas även för den naturliga förlängningen (المَد الطَّبِّيعِّي).
ــ Dess indikationer: Det bör inte finnas en hamzah före den, och det bör inte finnas en hamzah eller sukun efter den.

Orsak till namn:
ــ Det kallas naturligt (Ţabi‘i — طَبيعِيّ): Eftersom en person av sund natur naturligt förlänger den för endast två ĥarakahs (rörelser), varken mer eller mindre än så här.
ــ Den heter madd aşli (grundläggande eller original — المَد الأَصْلِي):
• Eftersom det är ursprunget till all mudud (förlängningar).
• På grund av sin naturliga plats jämfört med andra madds.
• Den har bara en form, d.v.s. varaktigheten av endast två ĥarakahs (rörelser).
• Entiteten för bokstaven (av madd) uttalas endast genom att uttala själva madd.
• Den är fri från någon av orsakerna till sekundär madd (المَدُّ الفَرعِيّ).
ــ Dess tidsperiod: Det förlängs med två vokalräkningar (två rörelser — två ĥarakahs).
Två rölerser: tidsperioden som behövs för att uttala två på varandra följande vokalbokstäver, som i:
            بُ بُ, بَ بَ eller بِ بِ.
Exempel på alla tre madd bokstäver ( ــَ اْ ), ( ــُ وْ ), ( ــِ يْ ), som i:
               
            ﴾وَرَأَيۡتَ ٱلنَّاسَ يَدۡخُلُونَ فِـي دِينِ ٱللَّهِ أَفۡوَاجٗا ١﴿     Surah Al-Ma'dah/Ayah 22    
    Obs: Ibland görs misstaget att uttalet blir kortare än två ĥarakahs (rörelser), som i:    

1. Bokstaven Alif, föregånget av en bokstav med fat-hah (och den sanna alifen är endast i detta tillstånd); den arabiska alifen tar aldrig en vokal och föregås alltid av en fathah Alif - A: den är alltid utan vokal (sakinah) och bokstaven som föregår den har alltid fatĥah, och den sanna alifen är endast i detta tillstånd
2. Līn: betyder att uttala ljudet med lätthet och utan svårighet eller någon ansträngning av tungan.
3. Definitionerna av de nämnda recitationshastigheterna har förklarats tidigare i lektionen: Ghunnas förlängnigstid.