Gunnah definieras som: ett nasalt ljud som avges från näsan. Detta är en obligatorisk egenskap hos nūn (نون ـ ن) och mīm (ميم ـ م). Ghunnah kan inte separeras från dessa två bokstäver och är en inneboende del av deras sammansättning.
Ghunnah är inte en bokstav utan ett kännetecken för dessa två bokstäver, men den har sin egen distinkta plats för artikulation.

Gunnah artikuleras från: hålet i näsan som fortsätter bakåt mot insidan av munnen. Det är ett nasalt ljud som kommer från näshålan utan någon påverkan från tungan. Om du håller näsan stängd kommer du inte att kunna producera ghunnah-ljudet, men själva bokstäverna som har detta associerade ljud med sig artikuleras inte från näsan.

Nūn (نون ـ ن) och mīm (ميم ـ م) med shaddah ()

Varje gång bokstäverna (nūn) och (mīm) har en shaddah över sig, hålls de under en längre tid, och ghunnah som beskrivits ovan är närvarande under förlängningen.

En shaddah representerar två av samma bokstav. När symbolen för en shaddah () ett litet (س) är över en bokstav, uttalas två av samma bokstav, den första med sukoon, den andra med vokalen skrivna över eller under shaddah-markeringen. Längden på tiden för att hålla nūn (نون ـ ن) och mīm (ميم ـ م) som har en shaddah över sig kan inte anges i räkningar, istället måste tajmingen plockas upp från en lärare med gedigen bakgrund och som har lärt sig sin recitation av mästare inom recitation. Konceptet med två räkningar för en ghunnah är inte ett korrekt koncept.

Ghunnah har olika tidsinställningar beroende på om det finns en shaddah, eller om (nūn) eller (mīm) döljs (ikhfa' — الإِخفاء)⁽¹⁾, eller om de två bokstäverna uttalas tydligt (iž-har — الإِ ظْهار)⁽²⁾ med sukoon eller vokal. Den längsta tajmingen för ghunnah är när det finns en shaddah på en av de två bokstäverna.
Om vi tittar på några ayaat kan vi plocka ut var (nūn) och (mīm) har en shaddah över sig och därmed bör ljudet av ghunnah förlängas när de reciteras. I de nästa två ayaat finns det tre olika (mīm) som har en shaddah på sig. De är i rött. Var och en av dem hålls under en längre tid, lika med varandra med en ghunnah (nasalisering) som åtföljer förlängningen.
      ﴾وَٱمۡرَأَتُهُۥ حَـمَّالَةَ ٱلۡحَطَبِ ٤ فِي جِيدِهَا حَبۡلٞ مِّن مَّسَدِۢ ٥﴿   

I den nästa aayah finns det två olika (nūn) med en shaddah på dem. En i det andra ordet, den andra i det tredje ordet. Var och en av dem bör hållas under en tidsperiod, lika med den andra, och förlänga ljudet med en ghunnah som avges från näsan.
      ﴾مِنَ ٱلۡجِنَّةِ وَٱلـنَّاسِ ٦﴿