Stopptecknen i den koraniska skriften — عَلامَاتُ الوَقفِ فِي المُصحَفِ

Vanliga tecken på stopp:
De lärda har tillägnat de olika typerna av stopp i Koranen att göra är lättare för recitern att läsa den heliga Koranen på det sätt som Allah (swt) avsett. De Vanliga tecken listas nedan:

1. : Det är en symbol för obligatoriskt stopp (علامةُ الوقفِ اللَّازم), som inte är obligatoriskt enligt shari'ah i den bemärkelsen att den som försummar det begår en synd; snarare är det ett terminologiskt obligatoriskt stopp, där recitatören skiljer mellan två betydelser.
   Till exempel:
               ﴾إِنَّمَا يَسۡتَجِيبُ ٱلَّذِينَ يَسۡمَعُونَۘ﴿
   uppläsaren slutar och börjar sedan:
               ﴾وَٱلۡمَوۡتَىٰ يَبۡعَثُهُمُ ٱللَّهُ ثُمَّ إِلَيۡهِ يُرۡجَعُونَ ٣٦﴿
   eftersom om han fortsatte skulle han ge illusionen att ett svar är reaktionen från såväl de som hör som de döda, vilket är felaktigt.
               ﴾إِنَّمَا يَسۡتَجِيبُ ٱلَّذِينَ يَسۡمَعُونَۘ وَٱلۡمَوۡتَىٰ يَبۡعَثُهُمُ ٱللَّهُ ثُمَّ إِلَيۡهِ يُرۡجَعُونَ ٣٦﴿     Surah Al-An'am
   
   — Ett annat exempel från suran: An-Nisā’, vers 118:
   Man måste stanna upp vid ordet: ﴾ لَّعَنَهُ ٱللَّهُۘ ﴿. Om man stannar där, så refererar den första delen av versen till Gud den Allsmäktige, vilket är korrekt. Det betyder: "Den djävulen som Gud den Allsmäktige förbannade."
   Samtidigt refererar den andra delen av versen till "djävulen — الشَيۡطَٰانۡ", där det står: "Jag ska förleda en specifik grupp av dina tjänare från tron och gudskunskapen."
   Men om man läser den första delen av versen utan att stanna och kopplar den direkt till den andra delen, kan det leda till en felaktig förståelse, där även den andra delen skulle tolkas som att den refererar till Gud den Allsmäktige. Detta skulle vara felaktigt.
               ﴾لَّعَنَهُ ٱللَّهُۘ وَقَالَ لَأَتَّخِذَنَّ مِنۡ عِبَادِكَ نَصِيبٗا مَّفۡرُوضٗا ١١٨﴿  
               ﴾إِن يَدۡعُونَ مِن دُونِهِۦٓ إِلَّآ إِنَٰثٗا وَإِن يَدۡعُونَ إِلَّا شَيۡطَٰنٗا مَّرِيدٗا ١١٧ لَّعَنَهُ ٱللَّهُۘ وَقَالَ لَأَتَّخِذَنَّ مِنۡ عِبَادِكَ نَصِيبٗا مَّفۡرُوضٗا ١١٨﴿  
   
   — Ett annat exempel från suran: Al-‘Ankabūt, vers 26:
   Man måste stanna upp vid den första delen av versen ﴾ فَ‍َٔامَنَ لَهُۥ لُوطٞۘ ﴿. Om man gör det, är den första delen av versen en referens till profeten Lūţ (as), som trodde på profeten Ibrahīm (as). Den andra delen av versen ﴾وَقَالَ إِنِّي مُهَاجِرٌ إِلَىٰ رَبِّيٓۖ ٢٦﴿, refererar till profeten Ibrahīm (as), där han säger: "Sannerligen, jag ska emigrera till min Herre."
   Men om man läser den första delen av versen utan att stanna och kopplar den direkt till den andra delen, kan det leda till en felaktig förståelse, där det verkar som om profeten Lūţ (as) säger: "Sannerligen, jag ska emigrera till min Herre." Detta är dock felaktigt.
               ﴾فَ‍َٔامَنَ لَهُۥ لُوطٞۘ وَقَالَ إِنِّي مُهَاجِرٌ إِلَىٰ رَبِّيٓۖ ٢٦﴿  


2. : Det är en symbolen för ett förbjudet stopp (علامةُ الوقفِ الممنوع), på grund av att betydelsen är ofullständig, som i:
               ﴾وَٱلَّذِي جَآءَ بِٱلصِّدۡقِ وَصَدَّقَ بِهِ ۙۦٓ أُوْلَٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡمُتَّقُونَ ٣٣﴿  
   Det är felaktigt att stanna vid ﴾وَٱلَّذِي جَآءَ بِٱلصِّدۡقِ وَصَدَّقَ بِهِ ۙۦٓ﴿, eftersom ﴾وَٱلَّذِي﴿ är ett subjekt vars predikat är ﴾أُوْلَٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡمُتَّقُونَ ٣٣﴿ och det är felaktigt att skilja predikatet från subjektet.
   
   — Ett annat exempel från suran: Al-Anfal, vers 50:
               ﴾وَلَوۡ تَرَىٰٓ إِذۡ يَتَوَفَّى ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ ۙ ٱلۡمَلَٰٓئِكَةُ يَضۡرِبُونَ وُجُوهَهُمۡ وَأَدۡبَٰرَهُمۡ وَذُوقُواْ عَذَابَ ٱلۡحَرِيقِ ٥٠﴿  


3. : Detta är en symbol som visar att det är tillåtet att både stanna och fortsätta (علامةُ جوازِ الوقفِ وجوازِ الوصلِ), som i:
               ﴾ٱلَّذِي خَلَقَ ٱلۡمَوۡتَ وَٱلۡحَيَوٰةَ لِيَبۡلُوَكُمۡ أَيُّكُمۡ أَحۡسَنُ عَمَلٗاۚ وَهُوَ ٱلۡعَزِيزُ ٱلۡغَفُورُ ٢﴿  
   Det är korrekt att betrakta meningen ﴾وَهُوَ ٱلۡعَزِيزُ ٱلۡغَفُورُ﴿ som en beskrivning av omständigheten, kopplad till den föregående meningen, och därför är det tillåtet att förena den med den föregående delen. Det är också korrekt att betrakta den som en ny början, där man stannar efter den föregående delen och börjar med ﴾وَهُوَ ٱلۡعَزِيزُ ٱلۡغَفُورُ﴿. Båda sätten är tillåtna.
   
   — Ett annat exempel från suran: Al-Mulk, vers 19:
               ﴾أَوَ لَمۡ يَرَوۡاْ إِلَى ٱلطَّيۡرِ فَوۡقَهُمۡ صَٰٓفَّٰتٖ وَيَقۡبِضۡنَۚ مَا يُمۡسِكُهُنَّ إِلَّا ٱلرَّحۡمَٰنُۚ إِنَّهُۥ بِكُلِّ شَيۡءِۢ بَصِيرٌ ١٩﴿  


4. : Detta är en symbol som visar att det är tillåtet att fortsätta (علامةُ جوازِ الوصلِ مع كَونِ الوقفِ أَوْلى), även om det är att föredra att stanna,
   som i:
               ﴾فَإِن قَٰتَلُوكُمۡ فَٱقۡتُلُوهُمۡۗ كَذَٰلِكَ جَزَآءُ ٱلۡكَٰفِرِينَ ١٩١﴿   Surah Al-Baqarah / 191
   Det är korrekt att fortsätta och förena ﴾فَٱقۡتُلُوهُمۡۗ﴿, med det som följer, eftersom de två meningarna är meningarna är sammanlänkade i betydelse. Men det är att föredra att stanna vid detta ord för att skilja mellan regeln och dess rättfärdigande.
   
   — Ett annat exempel från suran: Al-Baqarah, vers 120:
               ﴾وَلَن تَرۡضَىٰ عَنكَ ٱلۡيَهُودُ وَلَا ٱلنَّصَٰرَىٰ حَتَّىٰ تَتَّبِعَ مِلَّتَهُمۡۗ قُلۡ إِنَّ هُدَى ٱللَّهِ هُوَ ٱلۡهُدَىٰۗ وَلَئِنِ . . . . . ١٢٠﴿  


5. : Symbolen för tillåtelsen att stanna är när det är tillåtet att göra ett uppehåll, Symbolen för tillåtelsen att stanna är när det är tillåtet att göra ett uppehåll, men att fortsätta är att föredra علامةُ جوازِ الوقفِ مع كَونِ الوصلِ أوْلى, as in:
               ﴾ٱلَّذِي خَلَقَ سَبۡعَ سَمَٰوَٰتٖ طِبَاقٗاۖ مَّا تَرَىٰ فِي خَلۡقِ ٱلرَّحۡمَٰنِ مِن تَفَٰوُتٖۖ فَٱرۡجِعِ ٱلۡبَصَرَ هَلۡ تَرَىٰ مِن فُطُورٖ ٣﴿   Surah Al-Mulk / 3
   
   Det är korrekt att betrakta meningen ﴾فَٱرۡجِعِ ٱلۡبَصَرَ هَلۡ تَرَىٰ مِن فُطُورٖ﴿ som en återupptagen mening, vilket innebär att vi kan börja med den. Dock finns en utmaning i det att Allahs (swt) Ord ﴾فَٱرۡجِعِ ٱلۡبَصَرَ﴿ syftar på ﴾خَلۡقِ ٱلرَّحۡمَٰنِ﴿ i den föregående meningen, vilket gör att det är att föredra att fortsätta läsa utan uppehåll på grund av den starka kopplingen mellan de två betydelserna.


6. : Är symbolen för tillåtligheten av det relaterade stoppet علامةُ تعانُقِ الوقفِ, i vilket fall om reciteraren stannar vid en av de två positionerna, ska han inte stanna vid den andra. Och det är tillåtet att inte stanna i båda lägena, som:
               ﴾ذَٰلِكَ ٱلۡكِتَٰبُ لَا رَيۡبَۛ فِيهِۛ هُدٗى لِّلۡمُتَّقِينَ ٢﴿ Surah Al-Baqarah / 2          
   
   — Ett annat exempel från suran: Al-Alma'dah, vers 26:
               ﴾قَالَ فَإِنَّهَا مُحَرَّمَةٌ عَلَيۡهِمۡۛ أَرۡبَعِينَ سَنَةٗۛ يَتِيهُونَ فِي ٱلۡأَرۡضِۚ فَلَا تَأۡسَ عَلَى ٱلۡقَوۡمِ ٱلۡفَٰسِقِينَ ٢٦﴿          
   
   — Ett annat exempel från suran: Ibrahim, vers 9:
               ﴾أَلَمۡ يَأۡتِكُمۡ نَبَؤُاْ ٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِكُمۡ قَوۡمِ نُوحٖ وَعَادٖ وَثَمُودَ ۛ وَٱلَّذِينَ مِنۢ بَعۡدِهِمۡ ۛ لَا يَعۡلَمُهُمۡ إِلَّا ٱللَّهُۚ . . . . . ٩﴿  





1 2 3 4 5 6 7 8