Att börja recitera (ibtidā') den heliga Koranen الابتداء بتلاوةِ القُرآنِ الكريم

ــ Definition:
Att börja recitera innebär att inleda recitationen, oavsett om det sker efter ett avbrott (qaţ‘ — قطع) och att man har lämnat recitationen, eller efter ett stopp (waqf — وقف).
Om det sker efter ett avbrott, måste man följa reglerna för att säga (isti‘ādhah — أعوذ بالله من الشيطان الرجيم) och (basmalah — بِسْمِ اللهِ الرَّحْمٰنِ الرَّحِيْمِ). Däremot, om man börjar efter ett stopp (waqf), behöver man inte tänka på detta, eftersom stoppet endast är till för att vila och ta ett andetag.
Imam Ibn Al-Jazari sade: Att börja recitera (ibtidā') är alltid frivilligt och inte som stopp (waqf), som ibland är nödvändigt. Därför är det inte tillåtet att börja med en oberoende mening som inte förmedlar det avsedda budskapet, utan det måste vara en fullständig mening som inte förändrar betydelsen av det Gud har avsett.

Typer av att börja recitera den heliga Koranen أنواعُ الابتداء بتلاوةِ القُرآنِ الكريم

1. Frivillig start البدء الاختياري
Detta är en verklig början (ابتداءٌ حقيقيٌّ), som sker i början av recitationen, antingen i bön eller vid andra tillfällen. Den är uppdelat i två delar:
  a. Tillåtet (komplett) — البدء الجائز
Det måste vara i en Ayah oberoende i betydelse från den föregående.
            ﴾وَأَصۡحَٰبُ ٱلۡيَمِينِ مَآ أَصۡحَٰبُ ٱلۡيَمِينِ ٢٧﴿

  b. Inte tillåtet — غيرُ جائز
Att börja från mitten av ett ämne som gör att lyssnaren inte förstår den första delen.
            ﴾كِلۡتَا ٱلۡجَنَّتَيۡنِ ءَاتَتۡ أُكُلَهَا وَلَمۡ تَظۡلِم مِّنۡهُ شَيۡ‍ٔٗاۚ ٣٣﴿

2. Den tillfälliga början — الابتداء الاضافي
Den föregås av en recitation och en paus i samma session. Den är i sin tur uppdelat i fyra delar, de tre första (a, b, c) är tillåtna. Den sista (d) är ej tilåtet:
  a. Fullständig eller komplett start — البدء التام
Det innebär att börja med ett ord från Koranen som varken är kopplat till det föregående i ordalydelse eller i betydelse. Detta sker exempelvis när man börjar från början av en sura, såsom:
            ﴾أَفَلَا تَذَكَّرُونَ ٢٤ وَلَقَدۡ أَرۡسَلۡنَا نُوحًا إِلَىٰ قَوۡمِهِ﴿ Hud / 25
            ﴾وَأُوْلَٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡمُفۡلِحُونَ ٥ إِنَّ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ﴿ Al-Baqarah / 6

Obs: I början av varje sura i den heliga Koranen finns en verklig, tillåten och fullständig början.

  b. Den tillräckliga början — البَدءُ الكافي
Det innebär att börja med ett ord från Koranen som är kopplat till det föregående i ordalydelse, men inte i betydelse, såsom:
            ﴾إِنِّيٓ أَخَافُ عَلَيۡكُمۡ عَذَابَ يَوۡمٍ أَلِيمٖ ٢٦ فَقَالَ ٱلۡمَلَأُ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ﴿ Hud / 27

Obs: Det är korrekt vid den tillfälliga början, men inte vid den verkliga början.

  c. Den goda början — الابتداء الحسن
Det innebär att börja med ett ord från Koranen som är kopplat till det föregående i ordalydelse, men inte i betydelse. Detta är endast tillåtet i början av verser när vi gör en tillfällig början (ابتداء اضافي), såsom:
            ﴾كَذَٰلِكَ يُبَيِّنُ ٱللَّهُ لَكُمُ ٱلۡأٓيَٰتِ لَعَلَّكُمۡ تَتَفَكَّرُونَ ٢١٩ فِي ٱلدُّنۡيَا وَٱلۡأٓخِرَةِۗ﴿ Al-Baqarah / 219-220
            ﴾وَإِنَّكُمۡ لَتَمُرُّونَ عَلَيۡهِم مُّصۡبِحِينَ ١٣٧ وَبِٱلَّيۡلِۚ أَفَلَا تَعۡقِلُونَ ١٣٨﴿ As-Saffat / 137-138

  d. Den fula början — البَدء القَبيح
Det innebär att börja med ett ord från Koranen som är kopplat till det föregående både i ordalydelse och i betydelse, på andra ställen än i början av verser, såsom:
            ﴾فَلَمَّآ أَضَآءَتۡ مَا حَوۡلَهُ﴿ När man stannar och sedan börjar igen ﴾مَثَلُهُمۡ كَمَثَلِ ٱلَّذِي ٱسۡتَوۡقَدَ نَارٗا﴿ Al-Baqarah / 17
            ﴾مَّا بَعُوضَةٗ فَمَا فَوۡقَهَا﴿ När man stannar och sedan börjar igen ﴾إِنَّ ٱللَّهَ لَا يَسۡتَحۡيِۦٓ أَن يَضۡرِبَ مَثَلٗا﴿ Al-Baqarah / 26


3. Provstart eller undervisningsstart — الابْتِداء الاخْتِباري او التعليمي
Denna typ av början används när en lärare ber en elev att börja recitera på olika ställen i den heliga Koranen för att fråga och testa hur väl eleven kan recitera och börja på rätt sätt.
Några exempel på tillämpning av provstart:
            ﴾ثُمَّ لۡيَقۡطَعۡ﴿       Att startas som    ﴾لِيَقۡطَعۡ﴿       Al-Hajj / 15
            ﴾وَأَصۡحَٰبُ لۡ‍َٔيۡكَةِ﴿       Att startas som    ﴾اَلۡ‍َٔيۡكَةِ﴿       Sad / 13
            ﴾بِئۡسَ ٱلِٱسۡمُ﴿       Att startas som    ﴾اَلِٱسۡمُ﴿       Eller     ﴾لِٱسۡمُ﴿ Al-Hujurat/ 11
            ﴾قُلِ ٱللَّهُمَّ﴿       Att startas som    ﴾اَللَّهُمَّ﴿       Ali-Imran / 26
            ﴾ٱلَّذِي ٱؤۡتُمِنَ﴿       Att startas som    ﴾اُوتُمِنَ﴿       Al-Baqarah / 283
            ﴾إِنِ ٱمۡرُؤٌاْ﴿       Att startas som    ﴾اِمۡرُؤٌاْ﴿       An-Nisa' / 176
            ﴾عِيسَى ٱبۡنُ مَرۡيَمَ﴿       Att startas som    ﴾اِبۡنُ مَرۡيَمَ﴿       Ali-'Imran / 45
            ﴾وَإِنِ ٱمۡرَأَةٌ﴿       Att startas som    ﴾اِمۡرَأَةٌ﴿       An-Nisa' / 128
            ﴾أَنِ ٱمۡشُواْ﴿       Att startas som    ﴾اِمۡشُواْ﴿ *       Sad / 6
            ﴾ثُمَّ ٱقۡضُوٓاْ﴿       Att startas som    ﴾اِقۡضُوٓاْ﴿  *       Yonus / 71
            ﴾فَقَالُواْ ٱبۡنُواْ﴿       Att startas som    ﴾اِبۡنُواْ﴿  *       Al-Kahf / 21
            ﴾فِي ٱلسَّمَٰوَٰتِۖ ٱئۡتُونِي﴿       Att startas som    ﴾اِيتُونِي﴿  *       Al-Ahqaf / 4

* Dessa verb börjar med en länkande hamzah som har en kasrah eftersom den tredje bokstaven i varje har en presenterad dhammah, Det förklaras vidare i avsnittet om länkande hamzah (hamzat al-wasl — همزة الوصل).