Den här lektionen är ett komplement till Höjning (Isti`la' — الإِستِعلاء) och Sänkning (Istifal —الإِستِفَال) som vi diskuterade i kapitlet om bokstävernas egenskaper, men på grund av diskussionens betydelse och längd tänkte jag att det skulle vara bra att ägna ett oberoende avsnitt åt den. Eftersom den här artikeln handlar om bokstävernas förstoring och förtunning, dvs (Tafkhim —التَّفخيم) och (Tarqiq — التَّرْقِيق).

(Tafkhim — التَّفخيم) och (Tarqiq — التَّرْقِيق) ⁽¹⁾

I detta kapitel kommer vi lära oss om tunga och lätta bokstäver. De arabiska bokstäverna delas in i tre kategorier vad gäller hur de uttalas och hur de låter:
     1. Bokstäver som alltid är tunga.
     2. Bokstäver som alltid är lätta.
     3. Bokstäver som ibland är tunga och ibland lätta.

     Tafkhim — التَّفخيم
— Språkligt: Tjok.
— Terminologiskt: Det är en tyngd som kommer in i bokstavens ljud, så att munnen fylls med dess efterklang (eko)
När man uttalar en tung bokstav rör sig luften uppåt mot gommen vilket gör att tungroten lyfts upp och ljudet studsar mot gommen. Detta är resultatet av Isti`la' — الإِستِعلاء.

     at-Tarqiq — التَّرْقِيق
— Språkligt: Smalt.
— Terminologiskt: Det är en tunnhet som kommer in i bokstavens ljud, så att munnen inte är fylld av dess efterklang (eko).
När man uttalar en lätt bokstav rör sig luften utåt och inte upp mot munhålans tak vilket gör att tungan är vilandes nere i munnen.
Alltså ska en lätt bokstav uttalas från dess korrekta uttalsplats utan att höja upp bakre delen av tungan mot den mjuka gommen. Detta är resultatet av Istifal —الإِستِفَال. .

     1. Bokstäver som alltid är tunga:
Det är sju bokstäver som alltid uttalas tungt (med tafkhim). Dessa bokstäver har egenskapen Höjning (Isti`la' —الإِستِعلاء) och det är sju bokstäver: khā', ṣād, đād, ghayn, ṭāʼ, qāf och žā', som finns i kombinationen som anges av Imam Ibn Al-Jazari: (خُصَّ ضغطٍ قِظْ).

Nivåer av Tafkhim ( التَّفخيم) av de förhöjda bokstäverna (Isti`la' — الإِستِعلاء)
Det finns två skolor bland tajweed-forskarna angående Tafkhim bokstäver:

ــــ Den första tankeskolan: är för Abu Al-Asbagh 'Abdul 'Aziz Ibn 'Ali As-Sumati Al-Ishbiliy, känd som Ibn At-Tahhan (död. 561 efter Hijrah).
ــــ Den andra tankeskolan: är för recitatorns ledare, Muhammad Ibnul-Jazari (död 833 efter Hijrah).
Här är detaljerna om båda skolornas tankar:

Nivåer av Tafkhim ( التَّفخيم) enligt den första tankeskolan:

         A —   den med en Fat-hah; t.ex.:    ﴾قَالَ﴾       ﴿قَدۡ﴿   

         B —   den med en dhammah; t.ex.:    ﴾يَقُولُ﴿   

         C —   den med en kasrah; t.ex.:    ﴾قِيلَ﴿   

    När det gäller nivå av Tafkhim för en bokstav med sukoon (och det betyder att det inte finns någon vokal), i detta fall följer den föregående bokstav; t.ex., bokstaven (ق):
               ﴾يَقۡطَعُونَ﴿        Det är i den första nivån av Tafkhim.
               ﴾سُقۡنَٰهُ﴿       Det är i den andra nivån av Tafkhim.
               ﴾شِقۡوَتُنَا﴿       Det är i den tredje nivån av Tafkhim.

Förklaringen:
Nivåer av Tafkhim (التَّفخيم) av de förhöjda bokstäverna (Isti`la' — الإِستِعلاء)
ــ De fyra bokstäverna som har egenskapen vidhäftningen (Iţbaq — الإِطبَاق), är: (ṣād, đād, ṭāʼ och žā' — ص, ض, ط, ظ)
ــ De sju (Isti`la' — الإِستِعلاء) bokstäverna är: khā', ṣād, đād, ghayn, ṭāʼ, qāf och žā' (خُصَّ ضغطٍ قِظْ)
ــ Iţbaq bokstäverna är de mest förstärkta (Isti`la') bokstäverna; Eftersom den innehåller två styrkaattribut, nämligen egenskapen att vara (Iţbaq) och egenskapen (Isti`la'), medan khā', ghayn och qāf endast innehåller egenskapen (Isti`la' — الإِستِعلاء).

Nivåer av Tafkhim ( التَّفخيم) enligt den andra tankeskolan:

         A —   Bokstaven har vokalen fat-ha och följs av en alif; t.ex.:    ﴾قَالَ﴿   

         B —   Bokstaven har vokalen fat-ha och följs inte av en alif; t.ex.:    ﴾قَدۡ﴿   

         C —   Bokstaven har vokalen dhammah; t.ex.:    ﴾يَقُولُ﴿   

         D —   Bokstaven har sukun (stillastående bokstav); t.ex.:
               ﴾يَقۡطَعُونَ﴿        Det är i den första nivån av Tafkhim.
               ﴾سُقۡنَٰهُ﴿       Det är i den andra nivån av Tafkhim.
               ﴾شِقۡوَتُنَا﴿       Det är i den tredje nivån av Tafkhim.

          E —   Bokstaven har vokalen kasrah; t.ex.:    ﴾قِيلَ﴿   

Vad händer när bokstaven uttalas inte tungt (med tafkhim)?

ــــ Bokstaven (ṣād — ص) ändras till bokstaven (sīn — س) när (tafkhim) egenskapen försvinner.
ــــ När (tafkhim) egenskapen försvinner ändras bokstaven (ţā' — ط) till bokstaven (tā' — ت).
ــــ Bokstaven (žā' — ظ) ändras till bokstaven (dhāl — ذ) när (tafkhim) egenskapen försvinner.
ــــ Genom att ändra (tafkhim) egenskapen och artikulationspunkten av bokstaven (đād — ض) ändras till bokstaven (dāl — د).
ــــ Genom att ändra (tafkhim) egenskapen och artikulationspunkten av bokstaven (qāf — ق) ändras till bokstaven (kāf — ك).

     2. Bokstäver som alltid är lätta:
Bokstäver som alltid har tarqeeq är Sänkning (Istifal — الإِستِفَال) bokstäver (resten av bokstäverna efter isti`la' bokstäver förutom alif, lām och rā').

     3. Bokstäver som ibland är tunga och ibland lätta:
Bokstäver som har tafkhim ibland och tarqiq andra gånger är de tre återstående bokstäverna från istifalbokstäver; alif, lām och rā'.
Reglerna är följande:

     I. Alifregeln
Bokstaven alif följer domen av bokstaven som föregås.
ـــ Den uttalas tungt (tafkhim) om den följer en tung bokstav:
                                               

ـــ Den uttalas lätt om den följer en lätt bokstav:
                                       

Förklaringen:
1- Alif på det arabiska språket är bara konsonant, och bokstaven före den är bara har fat-hah ().
2- Därför behöver alifen alltid en bokstav före den, och den måste vara har fat-hah (مفتوح ).
ــ Om bokstaven före den är tung, så uttalas alifen tnngt som: ﴾وَلَا ٱلضَّآلِّينَ﴿, så (đād — ض) är tung, och alifen efter den uttalas tungt.
ــ Om det är lätt, så uttalas alif lätt, som: ﴾ٱلـنَّاسِ﴿, då är alif lätt eftersom (mim — م)en före det är lätt.
3- Slutsats: Alifen beskrivs inte med (tafkhim) eller (tarqiq), eftersom den följer bokstaven före vad gäller (tafkhim) och (tarqiq).

1. förklaringen:
   1- De arabiska bokstävernas förstärkning och mjukhet är en konsekvens av att bokstaven höjs och sänks när den uttalas.
   2- Bokstäverna i Isti'la' (khā', ṣād, đād, ghayn, ṭāʼ, qāf och žā' – خُصَّ ضغطٍ قِظْ) när de uttalas går deras tryck till toppen av munnen, och detta tryck resulterar i att ljudet kolliderar med kupolen på den övre gommen, och det återkommer med en resonans och ett eko detta eko som fyller munnen kallas för (Tafkhim) av forskare.
   3- Tafkhim är ett resultat av Isti'la'.
   4- Bokstäverna i Isti'la' har grader av förstärkning, men de förstärks alltid, varav den minsta är kasrabokstaven. Kasran försvagar förstärkningen av bokstaven, men eliminerar den inte. Detta betyder (đi – ضِ) är mindre än (đa ضَ), men det hindrar det inte från att förstärkas.
   5- Slutsats:
   Bokstäverna i Istifal, såsom (mīm, sīn, shīn och hā'), är lätta bokstäver. När det gäller bokstäverna i (khā', ṣād, đād, ghayn, ṭāʼ, qāf och žā' – خُصَّ ضغطٍ قِظْ), är de alltid tunga och som för alif, lām och rā' kan de vara tunga eller lätta.