Att stanna i slutet av Koranens ord

Vi har redan nämnt att stopp (waqf) är att bryta rösten vid slutet av ett koranord för en tid under vilken man vanligtvis tar ett andetag, med avsikten att återuppta recitationen, inte med avsikten att överge recitationen.
Självklart måste reciteraren hålla sig till det sätt som Koranen skrevs om, kallat det uthmanska skrivsättet (الرسم العثماني), i händelse av att stoppa vid behov.

Hur man stannar vid slutet av ord

1. En av de etablerade reglerna i det arabiska språket är att tal inte börjar med en konsonant och stannar inte heller på en vokal, för att stanna på ett ord med sukūn ( ) är lättare än att stanna med rörelse (حَرَكَة ).
2. Araberna stannar inte i slutet av Koranens ord med den fulla vokalen (full rörelse — حركة كاملة), utan de stannar snarare:
a- Med den rena, oblandade sukūnen.
b. Med Rawm (الرَّوم), ger endast 1/3 av ett vokalantal - som ska diskuteras senare.
c. Med Ishmām (الإشمام), cirkling av de två läpparna- med đammah utan ljud - som ska diskuteras senare.

Obs: Rawm förekommer inte i ord som har fat-ĥa. Anledningen till detta är att fat-ĥa knappast kan delas upp; med andra ord, de stannar inte med en fat-ĥa vars ljud är försvagat, utan de stannar med sukūn i stället på de ord som har fat-ĥah i slutet.

a- Att stanna med ren sukūn (Det är ren stillhet där det inte finns någon rörelse — السُّكُون) och vad som är tillåtet med det:
Sukūn motsvarar att ta bort vokaliseringen på bokstaven som stoppet sker på, och kan definieras som: tydligt fri från rawm och ishmām.
Sukūn kan sättas på đammah, kasrah och fat-ĥa i böjda ord, samt på samma vokaler i fasta (icke-böjda) ord. Det kan förekomma i ord som slutar med shaddah () eller utan, liksom i ord som slutar med tanwīn eller utan. Dock kan det inte sättas på ett ord som slutar med tanwīn med fat-ĥa, som i exempelvis ﴾حُوبًا كَبِيرًا ٢﴿. Surah An-Nisa'
som i:
- Ord med đammah:
            ﴾يَٰٓأَيُّهَا ٱلۡمُدَّثِّرُ ‎١﴿    
            ﴾وَلَا تَمۡنُن تَسۡتَكۡثِرُ ‎٦﴿    
- Ord med fat-ĥah:
            ﴾ٱلۡعَٰلَمِينَ﴿    
- Ord med kasrah:
            ﴾ٱلرَّحِيمِ﴿    
- Ord med shaddah: När man stannar på ett ord som har shaddah i slutet, vi stannar med sukūn samtidigt som vi behåller shaddahn
            ﴾وَتَبَّ﴿    
- Ord som slutar med en verifierad hamzah:
            ﴾ٱلسَّمَآءِ﴾           ﴿شُرَكَآءَ﴿    
- Ord som slutar med tanwin đammah:
               
- Ord som slutar med tanwin kasrah:
               

b. Att stanna med Rawm الرَّوْم
Rawm betyder att sänka rösten när man stannar på đammah eller kasrah så att det mesta av deras ljud försvinner, som i:
                                               

Regel-1:
När man stannar med Rawm på en bokstav som har en tanwin av đammah eller en tanwin av kasrah, utelämnar vi tanwin och stannar med en del av đammahen på bokstaven med đammah och med en del av kasrahen på bokstaven med kasrah, som i:

                    vi stannar som        
                    vi stannar som        
                   vi stannar som      
               vi stannar som      

Regel-2:
Regeln för Rawm är att den följer regeln för Sammanbindning (وصل):
1. Följaktligen förlängs inte den presenterade sukūn (العارضُ للسُّكون); den förkortas som vid sammanbindning, som i:
                Bokstaven (ياء ــ ي) förlängs med två rörelser (حَرَكَة) som (naturlig madd — المَدُّ الطَبيعيِّ).

2. Bokstaven där man stannar behandlas som vid sammanbindning, när det gäller att göra den tung eller lätt, som i:
                Bokstaven rā' (راء ـ ر) uttalas tungt (tafkhim — تفخيم) vid sammanbindning (وصل).
                Bokstaven rā' (راء ـ ر) uttalas tungt (tafkhim — تفخيم) när man stannar med Rawm (الرَّوْم).
                Bokstaven rā' (راء ـ ر) uttalas lätt (tarqiq — تَرقيق) när man stannar med sukūn (السُّكون).


                Bokstaven rā' (راء ـ ر) uttalas lätt (tarqiq — تَرقيق) vid sammanbindning (وصل).
                Bokstaven rā' (راء ـ ر) uttalas lätt (tarqiq — تَرقيق) när man stannar med Rawm (الرَّوْم).
                Bokstaven rā' (راء ـ ر) uttalas tungt (tafkhim — تفخيم) när man stannar med sukūn (السُّكون).

— En fråga: Varför används inte Rawm på en bokstav med fat-ĥa ()?
— Svar: På grund av fat-ĥas lätthet i sig själv. Om en del av ljudet av fathah kommer fram, framträder hela, vilket innebär att den inte kan delas upp.

Notering:
Vid utförandet av Rawm, om bokstaven har en egenskap av qalqalah (قَلْقَلَة), utförs inte Rawm på den bokstaven. Detta beror på att Rawm behandlas som en rörlig (متحرك) bokstav, medan qalqalah kräver att bokstaven är stillastående (har sukūn — سَاكِن).

c. Att stanna med Ishmām الإشْمَام
- Definitionen av Ishmām inom tillämpad tajweed:

Ishmām innebär att man rundar läpparna precis efter att ha lagt sukūn (سَاكِن) på bokstaven med đammah, i samma form som vid uttal av đammah men utan att frambringa något ljud, vilket en blind person inte kan uppfatta.

Det är nödvändigt att lämna ett litet mellanrum mellan läpparna när man utför Ishmām. Det är också viktigt att Ishmam sker efter att en sukūn placerats på den sista bokstaven, utan att slappna av. Ishmām är något som syns visuellt men inte hörs, vilket gör att endast den som har synförmåga kan uppfatta det.

Detta är motsatsen till Rawm, som hörs men inte har något med synen att göra. Rawm är tillåtet efter en đammah i ett böjt ord och en fast đammah i ett oböjt ord, men inte med andra vokaler. Ishmām är endast lämpligt för ord som slutar med en đammah, eftersom det innebär att man gör en đammah med läpparna, som i:

             



Regel:
Ishmāms regel är detsamma som att stanna på ordet med sukūn:
1. Följaktligen förlängs den presenterade sukunen (العارضُ للسُّكونِ) med 2, 4 eller 6 rörelser (حركات).
2. Bokstaven som man stannar på med Ishmām behandlas som det är när det har en sukūn, när det gäller att vara tung (التفخيمُ) eller lätt (الترقيقُ), som i:
           Bokstaven rā' (راء ـ ر) uttalas tung (tafkhim — التفخيمُ) vid sammanbindning (الوصل) eftersom bokstaven har đammah.
           Bokstaven rā' (راء ـ ر) uttalas lätt (الترقيقُ) när man stannar med sukūn, eftersom bokstaven har sukūn och bokstaven före har kasrah.
           Bokstaven rā' (راء ـ ر) uttalas lätt (الترقيقُ) när man stannar med Ishmām, eftersom bokstaven har sukūn och bokstaven före har kasrah.