diverse ämnen

أبحَاثٌ مُتَفَرِّقَة

    1. Underlättande av hamzah (tas-hil hamzah)  تَسْهِيلُ الهَمْزَةِ
    2. Imālah (lutning)  الإِمالَةُ
    3. Tonen i recitationen av den heliga Koranen   النَّبْرُ في تِلاوةِ القُرآنِ الكَريمِ
    4. Koranens ord läses på ett speciellt sätt enligt Ĥafş   كَلِمَاتٌ قرآنِيَّةٌ لَهَا وَضْعٌ خَاصٌّ عَلَى رِوايَةِ حَفْصٍ

    1. Underlättande av hamzah (tas-hil hamzah)  تَسْهِيلُ الهَمْزَةِ
Underlättande av hamzah: innebär att uttala hamzah mellan en tydlig hamzah (الهمزةِ المُحقَّقةِ) och bokstaven madd (alif — ا) som liknar dess ĥarakah.
Muntlig övning avslutar ett korrekt uttal, och muntlighet är att läsa ansikte mot ansikte med en sheikh, där eleven läser och hans sheikh rättar honom tills eleven når rätt prestation.
Enligt Ĥafş (حفص) från Ash-Shāţibyahs väg (عَنْ طريقِ الشاطبيَّةِ) finns endast ett fall av lättad hamzah med en (fat-ĥah) med bara ett sätt att uttala det, och det är den andra hamzahn i Allahs ord i surat fussilat, vers 44:
                      ﴾وَلَوۡ جَعَلۡنَٰهُ قُرۡءَانًا أَعۡجَمِيّٗا لَّقَالُواْ لَوۡلَا فُصِّلَتۡ ءَايَٰتُهُۥٓۖ ءَا۬عۡجَمِيّٞ وَعَرَبِيّٞۗ . . . . ٤٤﴿    

Det innebär att vi uttalar detn andra hamzahn mellan en hamzah och en alif, så att det varken är ett rent hamzah eller ett rent alif. Detta görs genom att inte helt stänga stämbanden, vilket lämnar en öppning för ljudet att passera igenom.
Med andra ord, underlättandet innebär att uttala det underlättade hamzahn mellan en fullständig hamzah och en lång vokal (alif ا) som motsvarar dess rörelse.

Varför Araber underlättade hamzah?
Anledningen är att hamzah är en svår bokstav att uttala, på grund av dess intensitet och ljudstyrka är rösten och andetag instängda, och det som ökar svårigheten för hamzah är att den kommer ut längst bort i halsen.
Nu gäller denna fråga för en enda hamzah, det vill säga en enda hamzah, så vad händer när två hamzah följer varandra, då blir det ännu svårere att uttala dem.
Så att göra hamzah lättare är en av de metoder som araberna använde för att bli av med svårigheterna som uppstår när man uttalar den.

Och förresten, ursprunget till detta ord är: (أعجَمِيٌّ)   som börjar med ett hamzat Al-qaţ‘ (أ). Därefter tillkom ett annat hamzat Al-qaţ‘ ()som är en ifrågasättande hamzah, vilket resulterade i två på varandra följande hamzah med fat-ĥah (أَ أَ — أأعجَمِيٌّ)   Vi underlättade den andra hamzahn vilket blev:    

Misstag som uppstår när man uttalar den lättade hamzah
När han uttalar den lättade hamzah kan reciteraren begå ett av följande två misstag::

1. Att förtydliga det; dvs. uttala det som en tydlig hamzah, som:
                  
2. Att ersätta det med en hā' (هـاء — هـ), som:
                  

Obs:
När det gäller att uttala det som en tydlig hamzah är det korrekt enligt vissa recitationer, när det gäller att ersätta det med ett hā' (هـاء ــ هـ), är det helt felaktigt och anses vara ett rent misstag.

Ett tips: Symbolen för underlättande hamzah med en fat-ĥah i vokaliseringen av Koranens skrift är att sätta en hel cirkel () ovanför alif (ا), enligt följande:
          

    2. Imālah (lutning)  الإِمالَةُ
Dess definition:
ــ Språkligt betyder imala lutning, eller böjning; t.ex.: Att säga "Han har lutat ryggen" vilket betyder: han har böjt den.
ــ Terminologiskt: att föra fat-ĥah nära kasrah och alif (ا) nära yā' (ي) utan att ändra det helt och inte heller fullborda det med överdrift.
Eller det betyder: uttala det alif som har (imālah — الإِمالَةُ) mellan ett korrekt alif och ett korrekt yā' . I Ĥafş-berättelsen finns det i ett ord, i:
﴾مَجۡرٜىٰهَا﴿. Sura "Hood /41"

                ﴾وَقَالَ ٱرۡكَبُواْ فِيهَا بِسۡمِ ٱللَّهِ مَجۡرٜىٰهَا وَمُرۡسَىٰهَآۚ إِنَّ رَبِّي لَغَفُورٞ رَّحِيمٞ ٤١﴿    

det för inte uttalas som alif (ا)     eller yā' (ي)    

De två typerna av Imālah:
det finns två typer av imālah bland recitatorer (qurrā' — القُرَّاء):
1. Större: exakt mellan alif och yā'.
2. Lesser: mellan alif och yā' men närmare alif.
I Ĥafş berättelsen finns bara den större imālah i ordet , inget annat.

Ett tips:
Forskare inom vokalisering sätter formen av en diamant () eller en hel cirkel () under bokstaven (rā') tillsammans med att ta bort (fat-ĥah) i ordet för att indikera imālah i det, tryck på bilden

    3. Tonen (nabr — النَّبْرُ) i recitationen av den heliga Koranen   النَّبْرُ في تِلاوةِ القُرآنِ الكَريمِ
Dess definition:
ــ Språkligt sett (nabr — النَّبْرُ) är: uppmanande och intensivt skrikande.
ــ I akustik: Det är att trycka på en viss stavelse eller bokstav så att dess ljud är lite högre än de intilliggande bokstäverna.

Accentuering eller tonen (nabr) i recitationen av den heliga Koranen:
Accentuering är ett gammalt och nytt ämne: det är gammalt med avseende på ämnet och nytt när det gäller namnet och metoden att presentera det. makki Ibn Abi Talib Al-Qaysi (d. 437 H) nämnde ett antal av dess ämnen i sin bok "Ar-Ri'ayah", i "Kapitel av stressade bokstäver" och vad som följer, liksom flera andra imamer av tajwid i deras sammanställningar.
Dr. Ayman Rushdi Swaid säger i sin book "Illustrerad tajwid": för uttalsändamål har jag spårat ämnena för accentuering (nabr) i de sammanställningar som nådde mig, och från vad jag har fått från mina vördade Shejker, och jag har hittat fem ämnen. Här förtydligas de i följande exemplar:

1 - När man stannar på en bokstav med en (shaddah), som i:
                           
eftersom stopp bara kommer att vara en av de (dubbel) betonade bokstaven på grund av omöjligheten att uttala båda tillsammans med en sukon, som om en bokstav har tappats från recitationen, vilket kompenseras genom att flytta från bokstaven före den sista till den sista med ett visst tryck styrt av muntlig övning.
Följande fall är uteslutna från att stanna på den stressade bokstaven:
    — först: att stanna på den stressade nūn och mīm, som i:
                        
eftersom det finns ingen anledning till (nabr) i dem, eftersom den långa ghunnah när man stannar ger lyssnaren en känsla av att denna bokstav bör betonas när man fortsätter.

    — För det andra: att stanna på den stressade bokstaven som har (qalqalah), som i:

                     

            ﴾تَبَّتۡ يَدَآ أَبِي لَهَبٖ وَتَبَّ ١﴿   
            ﴾ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمۡ كَانُواْ يَكۡفُرُونَ بِ‍َٔايَٰتِ ٱللَّهِ وَيَقۡتُلُونَ ٱلنَّبِيِّ‍ۧنَ بِغَيۡرِ ٱلۡحَقِّۗ . . . . ٦١﴿     eftersom båda bokstäverna är uppenbara i uttalet, eftersom den första är sammanfogad och den andra har (qalqalah), så det finns inget behov av (nabr) här.

2 - När man uttalar den stressade wāw (وّ) och yā (يّ), som i:
                                       

            ﴾إِنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلرَّزَّاقُ ذُو ٱلۡقُوَّةِ ٱلۡمَتِينُ ٥٨﴿    
            ﴾وَإِذَا حُيِّيتُم بِتَحِيَّةٖ فَحَيُّواْ بِأَحۡسَنَ مِنۡهَآ أَوۡ رُدُّوهَآۗ . . . . . . ٨٦﴿    

3 - När man flytter från en madd-bokstav till den första bokstaven i den stressade, som i:
                             

            ﴾. . . وَأَلۡقَىٰ فِي ٱلۡأَرۡضِ رَوَٰسِيَ أَن تَمِيدَ بِكُمۡ وَبَثَّ فِيهَا مِن كُلِّ دَآبَّةٖۚ . . . ١٠﴿    
            ﴾ٱلۡحَآقَّةُ ١ مَا ٱلۡحَآقَّةُ ٢ وَمَآ أَدۡرَىٰكَ مَا ٱلۡحَآقَّةُ ٣﴿    
            ﴾صِرَٰطَ ٱلَّذِينَ أَنۡعَمۡتَ عَلَيۡهِمۡ غَيۡرِ ٱلۡمَغۡضُوبِ عَلَيۡهِمۡ وَلَا ٱلضَّآلـِّيـنَ ٧﴿    

4 - När man stannar på en hamzah som föregås av en madd-bokstav eller līn (اللّين), som i:

                                   

5 - Vid bortfall av alif i dualform eller wāw för plural för att undvika mötet av två sākin bokstäver om dess uttal förväxlas med singular, som i:

1.                   Sura: Al-A‘rāF Ayah: 22     Bokstaven qāf (قاف — ق) som ligger före alifen i dualform, måst betonas (nabr) när den uttalas för att visa att betydelsen är dubbel och inte singular, om den inte betonas kommer den uttalas på detta sätt:    
2.                   Sura: Yusuf Ayah: 25     Bokstaven qāf (قاف — ق) som ligger före alifen i dualform, måst betonas (nabr) när den uttalas för att visa att betydelsen är dubbel och inte singular, om den inte betonas kommer den uttalas på detta sätt:    
3.                   Sura: An-Naml Ayah: 15     Den föregående bokstaven i det dubbla alfabetet, bokstaven lām (لام — ل), måste betonas när den uttrycks, för att indikera att betydelsen är dubbel och inte singular.
4.             ⁽¹⁾       Sura: At-Tahrim Ayah: 4     Bokstaven före pluralvokalen wāw (واوِ الجَمَاعَةِ) som är bokstaven ĥā' (حا ـ ح) måste betonas när den uttrycks, för att veta att pluralen menas, för om den inte uttrycks starkt anses den vara singular.
   I motsats till     Sura Al-A'rāf/ Ayah 189, det krävs ingen (nabr), trots att bokstaven alif uttalas inte -vid fortsättning- på grund av mötet mellan två sākinbokstäver, eftersom dess uttal inte blandas med singularis.

1 2