2.3 Mjukhet (Līn — mildhet — اللِّين)

— Språkligt: Det betyder lätthet.
— Terminologiskt: det betyder att uttala ljudet med lätthet och utan svårighet eller någon ansträngning av tungan.

- Dess bokstäver: Två, nämligen waw (واو ـ و) och ya' (ياء ـ ي) som inte innehåller någon vokal (harakah) och som föregås av en bokstav som har ett fat-hah på sig som:
         (ـَ وْ)    ﴾خَوۡفِۢ﴾     ﴿قَوۡمَ﴿   
         (ـَ يْ)    ﴾الْبَيْتِ﴾      ﴿قُرَيۡشٍ﴿   

: Som nämnts i början ska den mjuka bokstaven (lin) uttalas lätt och lätt vid utloppet, men vissa uttalar det lite hårdare, vilket gör att bokstaven kommer ut som (mushaddad - ) eller rörlig form, till exempel:
         ﴾مِّنۡ خَيۡرٖ﴿       Det ska uttalas på följande sätt:   
         ﴾مِنَ ٱلشَّيۡطَٰنِ﴿       Det ska uttalas på följande sätt:   

      2.4 Lutning (Inĥirāf — avvikelse — الإِنحِرَاف)

— Språkligt: Det betyder att driva och byta plats.
— Terminologiskt: Det betyder att efter att ha lämnat sin artikulationsplats när bokstaven uttalas, glider bokstaven mot en annan artikulationsplats genom att förena följande bokstav i uttalet.

- Dess bokstäver: Två, nämligen Lām (ل) och Rā' (ر):
Ljudavvikelsen som sker i (Lām) är att ljudet börjar vid tungspetsen och avviker därefter till tungans två sidor pga. att tungspetsen hindrar ljudet att driva fram i mitten.  
Med (Rā') börjar ljudet vid tungspetsen och driver sedan ut genom en smal passage i mitten.  

      2.5 Upprepning (Takrir — التَّكْرِير)

— Språkligt: Att upprepa något en eller flera gånger.
— Terminologiskt: Det lätta trillandet av tungan när man uttalar rā' på grund av dess snäva artikulationspunkt.
Reciteraren bör vara noga med att inte överdriva upprepningen som leder till förekomsten av mer än en av bokstaven rā'.

Bokstav: En bokstav, det är rā'.
         ﴾ٱلرَّحۡمَٰنُ﴾    ﴿وَخَرَّ رَاكِعٗا ٢٤﴾   ﴿قَدِيرٗا﴿   

: Om man triller tungan mer än en gång när bokstaven uttalas, låter bokstaven som följer:
         ﴾ٱلرَّحۡمَٰنُ﴾    ﴿وَخَرَّ رَاكِعٗا ٢٤﴾   ﴿قَدِيرٗا﴿   

: Vi märker att den upprepning som förekommer oftast när rā’ är (mushaddad ) som i:
    ﴾ٱلرَّحۡمَٰنُ﴿    så läsaren måste dölja denna upprepning och inte visa den.

      2.6 Spriding (Tafash-shī — التَّفَشِّي)

— Språkligt: Det betyder att spridas brett.
— Terminologiskt: Tafash-shi innebär att luft och ljud sprider sig i munnen från uttalsplatsen tills det att luften kolliderar med insidan av de övre framtänderna.

Bokstav: Dess bokstav är shīn (شين ـ ش).
         (أش)          ﴾وَسَيَجۡزِي ٱللَّهُ ٱلشَّٰكِرِينَ﴿   
           ﴾إِذۡ يَغۡشَى ٱلسِّدۡرَةَ مَا يَغۡشَىٰ ١٦﴿   

      2.7 Förlängningen (Istiţālah — الإِستِطالَة)

— Språkligt: Förlängning.
— Terminologiskt: al-Istitalah innebär att tungan pressas fram något efter det att tungans kant har pressats mot dess motpart (uttalsplatsen) när man uttalar bokstaven đād (ضاد ـ ض). Ljudet förlängs då från uttalsplatsen fram till tungspetsen, och det är under inverkan av luften som trycker bakom tungan.

Bokstav: Dess bokstav är đād (ضاد ـ ض).
         (أض)          ﴾وَلِلَّهِ مَا فِي ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَمَا فِي ٱلۡأَرۡضِۚ﴾          ﴿وَٱضۡرِبۡ﴾ ﴿يَضۡرِبُونَ﴿   

Ur praktisk synvinkel: bokstaven đād är skild från resten av de arabiska bokstäverna i sitt uttalsplats, och ingen delar dess uttalsplats.

      2.8 Ghunnah (Nasalisering — الغُنَّة)  

— Språkligt: Det betyder ett ljud som har resonans och produceras från näshålan.
— Terminologiskt: Det hänvisar till den trevliga melodin som ackompanjerar ljuden av nunna och mīm i varje situation.
Bokstav: Bokstäverna som bär kännetecknet för ghunnah är två, nämligen mīm och nūn.

— Notera: Vi har tidigare diskuterat ghunnah, dess uttalsplats, vi kommer alltså att förklara (ghunnah) i kommande lektioner varaktighet, sätt och grader samtidigt som vi täcker regeln om den dubbla nūn och mīm. Det kan de alltså hänvisas till under det ämnet när behovet uppstår.