4. Koranens ord läses på ett speciellt sätt enligt Ĥafş   كَلِمَاتٌ قرآنِيَّةٌ لَهَا وَضْعٌ خَاصٌّ عَلَى رِوايَةِ حَفْصٍ

1. Regeln för bokstaven şād (صاد ـ ص ) i (wayabşuţ — ﴾وَيَبۡصُۜطُ﴿) och dess motsvarigheter
2. Regeln om ﴾الٓمٓ ١ ٱللَّهُ﴿ i Surat Āli-‘Imran
3. Regeln om ﴾تَأۡمَ۬نَّا﴿ i Surat Yusuf
4. Regeln om ﴾فَمَآ ءَاتَىٰنِۦَ﴿ i Surat An-Naml
5. Regeln för ﴾ضَعۡفٖ﴿ och ﴾ضَعۡفٗا﴿ i Surat Ar_Rum





   

1. Regeln för bokstaven şād (صاد ـ ص ) i (wayabşuţ — ﴾وَيَبۡصُۜطُ﴿) och dess motsvarigheter
   
   I det arabiska språket finns det två verb: (basaţa — بَسَطَ) och (saiţara — سَيْطَرَ). Vissa araber uttalar bokstaven sīn (سين — س) i dessa verb med en förstoring (tafkhīm — التَّفخِيم) på grund av dess närhet till bokstaven ţā' (طاء — ط), som är en tjock bokstav (musta‘lia muţbaqa — مُسْتَعلِية مُطْبَقَة). Därför uttalar de dessa verb med şād (صاد — ص), så de säger: (başaţa — بَصَطَ) och (şaiţara — صَيْطَرَ), och på dialekten av dessa stammar har fyra ord skrivits med bokstaven şād (صاد — ص) i den heliga Koranen.
   Vissa recitatörer har läst dessa ord med sīn (سين — س) enligt originalet, medan andra har läst dem med şād (صاد — ص) i enlighet med Koranens skrivstil och i överensstämmelse med dessa stammdialekter. Metoden för Ĥafş från ‘Āşim enligt Al-Shatibiyyah är som följer:
   
   a ــ Ĥafş har reciterat dessa två ord endast med sīn (سين ـ س):
                   i Surah Al-Baqarah, vers 245     ﴾وَٱللَّهُ يَقۡبِضُ وَيَبۡصُۜطُ وَإِلَيۡهِ تُرۡجَعُونَ ٢٤٥﴿    
                   i Surah Al-A'raf, vers 69     ﴾وَٱذۡكُرُوٓاْ إِذۡ جَعَلَكُمۡ خُلَفَآءَ مِنۢ بَعۡدِ قَوۡمِ نُوحٖ وَزَادَكُمۡ فِي ٱلۡخَلۡقِ بَصۜۡطَةٗۖ ٦٩﴿    
   Förklaring:
   Att placera en liten (sīn — س) ovanför şād (صاد ـ ص) i Allahs ord:
   ﴾وَٱللَّهُ يَقۡبِضُ وَيَبۡصُۜطُ وَإِلَيۡهِ تُرۡجَعُونَ ٢٤٥﴿ Al-Baqarah: 245, och ﴾وَزَادَكُمۡ فِي ٱلۡخَلۡقِ بَصۜۡطَةٗۖ ٦٩﴿ Al-A'raf: 69, indikerar att de ska reciteras med (sīn — س) enligt Ĥafş från Al-Shāţibiyyah.
   
   b ــ Allahs ord: {MUS} i Surah At-Tur, vers 37, kan läsas med både şād och sīn, men uttalet med şād (صاد ـ ص) är mer känt.
   Förklaring:
   Att placera en liten sīn (س) under şād (صاد ـ ص) i Allahs ord: At-Tur: 37, indikerar att uttalet med şād är mer känt. Ĥafş läste det med två sätt: antingen med enbart şād         eller med sīn         enligt Al-Shāţibiyyah, men föredraget är att läsa det med şād (صاد).
                 ﴾أَمۡ عِندَهُمۡ خَزَآئِنُ رَبِّكَ أَمۡ هُمُ ٱلۡمُصَۜيۡطِرُونَ ٣٧﴿  
   
   c ــ Allahs ord:     i Surah Al-Ghashiyah, vers 22, läses endast med şād (صاد ـ ص).
   Förklaring:
   Ordet lästes av Ĥafş med enbart şād (صاد ـ ص) enligt Al-Shāţibiyyah. Därför skrevs inte bokstaven sīn (س) vare sig ovanför eller under şād (صاد ـ ص), vilket indikerar att det läses endast med şād (صاد ـ ص).
                 ﴾لَّسۡتَ عَلَيۡهِم بِمُصَيۡطِرٍ ٢٢﴿    

   
   
   

2. . Regeln om ﴾الٓمٓ ١ ٱللَّهُ﴿ i Surat Āli-‘Imran
   
   När man kopplar ihop ordet ﴾‏الٓمٓ﴿ med Hans Majestäts Namn ﴾ٱللَّهُ﴿ enligt följande ﴾الٓمٓ ٱللَّهُ﴿ när man reciterar Koranen, möts två bokstäver med sukon:
   Den första är den sista mīm (م) av stavningen av mīm (مِيمْ), och den andra är den första lām (ل) i Hans Majestäts Namn, enligt följande:
   .
   Så för att förhindra mötet mellan två bokstäver med sukon, sätter vi ett fat-ĥah på bokstaven mīm för att bli: .
   Då är det tillåtet att uttala madd-bokstaven (yā' — ي) som är före mīm (م) på två sätt:
   
   ــ Den första: behandlar vi den som en obligatorisk madd (madd lāzim), den förlängs 6 rörelser (ĥarakah) som en obligatorisk madd (madd lāzim) genom att inte ta hänsyn till sukonen, eftersom mīm ursprungligen är sākin och har fått fat-ĥah på grund av mötet mellan två sākin bokstäver:
                       ﴾الٓمٓ ١ ٱللَّهُ لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ٱلۡحَيُّ ٱلۡقَيُّومُ ٢﴿
   
   ــ Den andra: att förlänga den med sin naturliga längd (madd aşli) med 2 rörelser (ĥarakah), på grund av frånvaron av orsaken - som är (sukonen) - som kräver förlängning:
                       ﴾الٓمٓ ١ ٱللَّهُ لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ٱلۡحَيُّ ٱلۡقَيُّومُ ٢﴿
   
   Sammanfattning:
   Vi vill här uppmärksamma att det i Koranen finns 29 suror som börjar med separata bokstäve (حروف مقطعة). Möjligheten att två sākin bokstäver möts på det sättet som beskrivits, förekommer endast i Surah Ali-‘Imran, och detta gäller alla qira'at i Koranen.
   När en läsare vill läsa början av Surah Ali-‘Imran har hen två valmöjligheter:
   
   Alternativ 1: Stannar vid slutet av versen: Det är bäst att läsaren stannar vid slutet av den första versen och sedan går vidare till den andra versen. Detta är det bästa alternativet eftersom det är en sunnah att stanna vid slutet av verser i allmänhet.
   Exempel:
               ﴾الٓمٓ ١ ٱللَّهُ لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ٱلۡحَيُّ ٱلۡقَيُّومُ ٢﴿    
   
   Alternativ 2: Sammanlänkning av verserna
   Om läsaren vill sammanlänka den första versen med den andra, vilket är tillåtet, så kommer två sākin bokstäver att mötas: den sista mimen från bokstaven mīm (مِيمْ) och den första lamen (ل) från Guds namn (اللَّه). I detta fall kan läsaren välja att:
   sätta en fat-ĥah på bokstaven mīm, och förlänga (yā' — ي) med 6 rörelser (ĥarakah). Detta är det föredragna sättet.
               ﴾الٓمٓ ١ ٱللَّهُ لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ٱلۡحَيُّ ٱلۡقَيُّومُ ٢﴿    
   Eller: sätta en fat-ĥah på bokstaven mīm, och förlänga yā' med endast 2 ĥarakat:
               ﴾الٓمٓ ١ ٱللَّهُ لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ٱلۡحَيُّ ٱلۡقَيُّومُ ٢﴿    
   På detta sätt undviks mötet två sākin bokstäver och läsningen blir korrekt enligt tajweed-reglerna.

   
   
   

3. Regeln om ﴾تَأۡمَ۬نَّا﴿ i Surat Yusuf
   
   I vers 11 av Surah Yusuf står det:
               ﴾قَالُواْ يَٰٓأَبَانَا مَالَكَ لَا تَأۡمَ۬نَّا عَلَىٰ يُوسُفَ وَإِنَّا لَهُۥ لَنَٰصِحُونَ ١١‏﴿
   
   1 - Ursprungligen är det , som är ett presens verb đ.
   2 - Det ansågs vara för tungt att uttala tre vokalbokstäver med ghunnah, vilket undveks på ett av följande sätt:
   
   Metod 1: Rawm (الرَّوْم):
     Detta innebär att att behålla đammah för den första (nūn — ن), och sänka dess ljud som skyndar sig jämfört med de närliggande bokstävernas ljud:
                       
   
   Metod 2: Ishmām ((الإِشْمَام):
     vilket är genom att uttala den första (nūn — ن) med en sukon och slå samman den med den andra, tillsammans med att cirkla runt läpparna utan ett ljud direkt efter att ha börjat uttala den sammanslagna nūnen och i linje med de förlängda ghunnahs:
                        ﴾قَالُواْ يَٰٓأَبَانَا مَالَكَ لَا تَأۡمَ۬نَّا عَلَىٰ يُوسُفَ وَإِنَّا لَهُۥ لَنَٰصِحُونَ ١١‏﴿   
   
   Obs:
   En stor punkt med fylld mitten (), eller en form av en diamant () placeras över slutet av mim strax före den fördubblade nūn i ordet (تَأْمَنَّا), vilket indikerar ishmām. Detta innebär att läpparna rundas som om man vill uttala dammah, vilket indikerar att den borttagna rörelsen är en đammah. Det är en visuell åtgärd utan ljudpåverkan, märkbar för seende men inte för blinda, som i:
                               

   
   
   

4. Regeln för ﴾فَمَآ ءَاتَىٰنِۦَ﴿ i Surat An-Naml

Hafs har läst Allahs ord: ﴾فَمَآ ءَاتَىٰنِۦَ﴿ i Sura An-Naml vers 36. Ĥafş läser detta ord med fat-ha på ya' i slutet när man fortsätter läsa:
               ﴾قَالَ أَتُمِدُّونَنِ بِمَالٖ فَمَآ ءَاتَىٰنِۦَ ٱللَّهُ خَيۡرٞ مِّمَّآ ءَاتَىٰكُمۚ ٣٦‏﴿    
Vid stopp (waqf) finns två sätt att läsa:
1. Att behålla "yaa" som sakin (utan vokal):
               

2. Vi tar bort yā’ och vi stannar vid nūn med sukon eller Rawm (الرَّوم):
A: Stanna med sukon är så här:
               

B: När det gäller att stanna med Rawm, det är med en del av kasra och inte med en fullständig kasra, och vi nämnde det tidigare när vi sa att Rawm (الرَّوْم): betyder att sänka ljudet med hastighet, så här:
                      som du märkte hur ljudet av kasra var svagt och snabbt.





5. Regeln för ﴾ضَعۡفٖ﴿ och ﴾ضَعۡفٗا﴿ i Surat Ar_Rum

I Surat Ar-Rum (54) rapporterade Ĥafş orden med en fat-ĥah eller en đammah på (đād — ض), enligt följande:
               ﴾ ۞ٱللَّهُ ٱلَّذِي خَلَقَكُم مِّن ضَعۡفٖ ثُمَّ جَعَلَ مِنۢ بَعۡدِ ضَعۡفٖ قُوَّةٗ ثُمَّ جَعَلَ مِنۢ بَعۡدِ قُوَّةٖ ضَعۡفٗا وَشَيۡبَةٗۚ ٥٤﴿  
                 

förklaringen :
Ĥafş läser detta ord på dess tre ställen på två sätt:
Den första: med fat-ĥah på (đād — ضَ)
Det andra: med đammah på (đād — ضُ)
De två aspekterna är autentiska och kan läsas av Ĥafş, men att uttala ordet med fat-ĥah är mer känt.




1 2