Regler för nūn sakinah och tanwin

أحْكَامُ النُّونِ السَّاكِنةِ وَالتَّنوين

Fullständig och ofullständig sammanfogning (Idghām)    إدْغام كامِّل وإدْغام ناقِّص

1. Fullständig sammanfogning   إدْغام كامِّل
ــ Dess bokstäver: Lām — ل, Mīm — م nūn — ن och Rā' — ر
ــ Definition: När nūn sakinah eller tanwin möter en efterföljande bokstav (ل, م, ن, ر), i nästa ord görs en fullständig sammanfogning. Det innebär att både bokstaven och bokstavens egenskaper (det vill säga nūn sakinah eller tanwin) smälter samman med följande bokstav så att Ingenting blir kvar av nūn sakinah eller tanwin; själva bokstaven och dess ghunna försvinner, som i:
                                                     

1. Ofullständig sammanfogning   إدْغام ناقص
ــ Dess bokstäver: Wāw — و, Yā' — ي
ــ Definition: När nūn sakinah eller tanwin möter en efterföljande bokstav (و och ي) i nästa ord görs en ofullständig sammanfogning. Det innebär att bokstaven (det vill säga nūn sakinah eller tanwin) smälter samman med följande bokstav, men dess karakteristika, medan ghunnah förblir närvarande, förlängd och medföljande nästa bokstav, som i:
                             



1. Tecknet på fullständig Idgham av nūn sakinah i bokstäverna (ل, م, ن, ر), är att ta bort tecknet på sukun från nūn samtidigt som nästa bokstav betonas , som i:
                                                     

2. Tecknet för fullständig Idgham av tanwin i bokstäverna (ل, م, ن, ر), är de två vokaliseringstecken som följer varandra: vokaliseringen av bokstaven och den som anger tanwin, så här och betonar nästa bokstav , som i:
                                                     



1. Tecknet på ofullständig Idgham av nūn sakinah i bokstäverna (و, ي), är att ta bort tecknet på sukun från nūn utan att betona nästa bokstav , som i:
                             

2. Tecknet för ofullständig Idgham av tanwin i bokstäverna (و, ي), är de två vokaliseringstecken som följer varandra: vokaliseringen av bokstaven och den som anger tanwin, så här utan att betona nästa bokstav , som i:
                                                     

     3. Den tredje regeln för nūn sakinah och tanwin: Qalb (Iqlab)     القَلبْ

Definition:
ــ Språkligt: Att förändra någots natur.
ــ Terminologiskt: hänvisar till ändringen av nūn sakinah eller tanwin (nunation) till bokstaven (Mīm — م), som ska dämpas - och endast dess karaktäristiska för ghunnah ska uttalas.
ــ Bokstäver: Iqlab har bara en bokstav, nämligen, (Bā' — ب)
ــ Plats: Med nūn sakinah förekommer det i ett eller två ord, dock förekommer tanwin bara i två ord.
ــ Regel: Om bokstaven (Bā' — ب) förekommer direkt efter en nūn sakinah i samma ord eller mellan två ord (som betyder att nūn sakinah eller tanwin skulle vara i slutet av ordet, och bā' den första bokstaven i nästa ord), krävs då att läsaren ändrar nūn sakinah eller tanwin till en dold (Mīm — م) , med en ghunnah närvarande. nūn sakinah ändras till en Mīm i uttalet, inte i det skrivna ordet, du kanske noterar att de flesta kopior av Koranen har en mycket liten Mīm "ۘ" skriven över eller under nūn och tanwin för att representera den.

ــ Uttalssätt: För att Qalb ska utföras korrekt bör tre saker följas:

1. Ändra nūn sakinah eller tanwin till en (Mīm — م) så att inga spår av nūn sakinah eller tanwin finns kvar, men det bör fortfarande skrivas som en nūn.
2. dölja denna Mīm genom att stänga läpparna på Mīm och sedan separera med bā'.
3. Att observera en ghunnah medan du gömmer Mīm. Denna ghunnah är karakteristisk för den dolda Mīmen och har ingenting att göra med varken nūn sakinah eller tanwin.

Varför använder vi Qalb:
När det kommer till vikten av Qab-regeln så tillämpar vi Qalb eftersom om man uttalar nūn följt av Bā', skulle det vara lite svårt att uttala på grund av avståndet till deras utgångar i munnen. Därför uttalas nūn som Mīm eftersom Mīm och Bā' är nära varandra i sina utgångar. Dessutom är Mīm nära nūn i Ghunnah. Det intressanta är att på engelska, latin och franska språk, när bokstaven nūn och Bā' kommer bredvid varandra, uttalas de som Mīm och Bā'.

Vanliga misstag att undvika med Qalb
Qalb, i och för sig, är inte en utmanande Tajwid-regel att tillämpa när man reciterar Koranen; dock finns det några återkommande misstag som elever i Tajwid gör i början av sin resa för att förbättra och fullända sin koranrecitation. Dessa misstag är följande:
När du tillämpar Qalb- regeln, se till att inte uttala (Mīm — م) på ett intensivt sätt som liknar Mīm Saakina i fallet med (Iđhār الإظهار) Observera skillnaden i att uttala Mīm i dessa två exempel:
            ﴾أَلَمْ نُهْلِكِ الْأَوَّلِينَ ١٦﴿  Sura Al-mursalat/Ayah 16.    
            ﴾وَمِن بَيْنِنَا وَبَيْنِكَ حِجَابٌ﴿  Sura Fussilat/Ayah 5.    

I den första versen är Mīm Sakina i ett fall av Iđhār eller tydligt uttal medan det i den andra versen uttalas utan att bestämt trycka ihop dina läppar och ackompanjeras av ljudet av Ghunnah.
Det andra misstaget som elever i Tajwid ofta gör är att uttala denna Mīm samtidigt som de håller ett gap mellan sina två läppar. Detta är felaktigt eftersom det förvandlar fallet Qalb till Ikhfā’. Lämna istället inget mellanrum mellan dina läppar när du uttalar Mīm. Titta på den här bilden för illustration:
Exempel:

                                                                 
                                     


1. Tecknet på att ändra nūn sakinah i vokaliseringen av Koranens skrift är att sätta en liten (Mīm — م) ovanför bokstaven nūn istället för sukun , så här ( ), som i:
                               

2. Tecknet på att ändra tanwin i vokaliseringen av Koranens skrift är att sätta en liten (Mīm — م) istället för den andra harakah som indikerar tanwin , så här , som i:
                     

     4. Den fjärde regeln för nūn sakinah och tanwin: Ikhfā’     الإخفاء
De språkliga och tillämpade definitionerna av Ikhfā' (الإخفاء) har redan förklarats tidigare i lektionen av regler för mīm sakinah, men det upprepas igen här för att vi ska påminnas om det:

ــ Språkligt: Dölja, gömma.
ــ Terminologiskt: Det är att uttala en bokstav med en egenskap mellan Iđ-hār (إظهار) och Idghām (إدغام)*, fråntagen alla stress (shaddah), med ghunnah kvar på den första bokstaven.
ــ Bokstäver: Femton till antalet. De Är resten av det arabiska alfabetet när man tar ut bokstäverna i: Iđ-hār, Idghām och Qalb. Dessa bokstäver är då: (ت, ث, ج, د, ذ, ز, س, ش, ص, ض, ط, ظ, ف, ق, ك. Shaikh Sulayman Al-Jamzuri har samlat dessa bokstäver i början av denna poesi:

ــ regel: När nūn sakinah eller tanwin följs av en av dessa bokstäver, antingen i ett ord eller mellan två ord, döljer man ljudet av (nūn — ن) i nūn sakinah och tanwin Detta kallas Ikhfā’ ĥaqiqi (sann ikhfā’ — الإخفاء الحقيقي).
ــ Plats: Med nūn sakinah förekommer det i ett eller två ord, dock förekommer tanwin bara i två ord.

* Betydelsen av att Ikhfā’ är ett fall mellan Iđ-hār och Idghām:

                                            Tungdelen                                             Näshålsdelen (ghunnah)
• I Iđ-hār                           Närvarande                                           Närvarande
• I Ikhfā'                            frånvarande                                           Närvarande
• I Idghām                        frånvarande                                           frånvarande

1 2 3 4