De artikulationspunkterna för arabiska bokstäver

De artikulationspunkterna för arabiska bokstäver
مَخارِجُ الحُرُوفِ العَرَبِيَّةُ



    3.2 Mellersta delen av tungan (وَسَطُ اللِّّسَان)

Tre bokstäver articuleras från mitten av tungan. De är ( Jīm ج ), ( shīn - ش ) och icke-förlängda ( Yā' - ى ):
        ى        ش        ج   

Dessa tre bokstäver uttalas genom att tungan placeras i mitten av munnen och det område som ligger motsatt, nämligen gommen i munnen. Det innebär att när dessa bokstäver uttalas utan en vokal, så möts tungan och gommen i en liten kollision. När bokstäverna däremot uttalas med en vokal, separeras tungan kraftfullt från gommen i munnen.

Den ( Yā' - ى ) som avses här är inte samma som den mediala (Yā') som tidigare beskrevs som uttalad från den ospecifika delen av halsen och munnen. Den mediala (Yā') är en (Yā') saakinah som följs av en (kasrah), inte av en (fat-ha). När (Yā') sakinah föregås av en (fat-ha), används den artikulationspunkt som för närvarande diskuteras.

Exempel på dessa tre bokstäver:
Exempel på Jim (جيم - ج):     ﴾فَنَجَّيۡنَٰهُ وَأَهۡلَهُۥٓ أَجۡمَعِينَ١٧٠﴿  
Exempel på shin ( شين - ش):     ﴾فَغَشَّىٰهَا مَا غَشَّىٰ﴿  

Exempel på icke-förlängande Yā' ( ياء - ي):     ﴾إِيَّاكَ نَعۡبُدُ وَإِيَّاكَ نَسۡتَعِينُ﴿  

: Innan vi diskuterar resterande uttalsplatser behöver vi lära oss om tänderna. Klicka på ikonen för att öppna sidan

    3.3 Tungans kant med de närliggande övre molarerna (حافَّةُ اللِّسَان معَ ما يُجَاوِرها مِنَ الأضراس العُليا)

bokstaven ( Đād - ضِ - ضُ - ضَ - ض ــــ ضاد   ) artikuleras från denna uttalsplatsen. Bokstaven uttalas från en eller båda sidor av tungan, från molarerna och tandköttet bredvid molarerna. Denna bokstav kan uttalas antingen från ena sidan av tungan ensam, eller från båda sidor av tungan samtidigt.

Den här bokstaven har egenskapen att komprimera ljudet, samt takhfeem (tyngd), vilket innebär att baksidan av tungan höjs upp när den uttalas och komprimerar ljudet.

Bokstaven (Đād) representerar ett specifikt ljud i arabisk fonologi. Låt mig förklara hur detta ljud produceras och vilken roll tungan spelar i detta sammanhang:

Bokstaven (Đād - ضاد - ض ) representerar ett ljud som kallas för ett "interdentalt sonorant". För att producera detta ljud placerar du tungan mot övre framtändernas baksida. Detta är ett ljud som inte har en direkt motsvarighet i engelska eller svenska, vilket gör det till en utmaning för de som inte är vana vid de arabiska ljuden.
För att uttala (Đād - ضاد - ض ):

  • Placera tungan mot övre framtändernas baksida, precis som när du uttalar ljudet [θ] (tandigt th), men istället för att blåsa ut luft, vibrerar du stämbanden för att skapa en resonans i munhålan.
  • Samtidigt som du håller tungan i denna position, aktiverar du stämbanden och låter dem vibrera. Detta skapar ett resonansljud som är typiskt för (Đād)
  • Luft strömmar genom den trånga öppningen mellan tungan och framtänderna, samtidigt som stämbanden vibrerar, och det skapas det karakteristiska ljudet.

  • Det är viktigt att notera att bokstaven (Đād - ضاد - ض ) har en särskild plats och ljudkarakteristik i det arabiska språket och kan vara utmanande att bemästra för de som inte är vana vid interdentala ljud.

    Exempel:            


        3.4 Från den närmaste delen av båda kanterna på tungan till den yttersta spetsen ( من أدنىٰ حافَتَي اللِّسان الىٰ مُنتَهىٰ طَرَفِه ):

    Bokstaven Lām ( لام - ل - لُ - لَ - لِ ) uttalas från tungans främre kant mot gommen av de två premolarerna, hörntänderna samt framtänderna.  

    Artikulationen av denna bokstav kräver att din tunga formar formen av en båge. Artikulationen av ( Lām - ل ) är i en uppåtgående rörelse, inte en framåtrörelse som "L" är på engelska. Men placeringen av din tunga för bokstaven ( Lām - ل ) liknar den engelska bokstaven 'L' i exemplen: Look, Lack och Led.
    Lam uttalas normalt alltid lätt ( مُرَقَّق ) förutom i ordet Allah ( اللَّه ), är vokalen innan lam är en (fat-ha ) eller a ( Đamma ), då uttalas lam tung ( مفَخَّم), men om vokalen före lam är ( kasrah ), då uttalas lätt.
    Obs: För att jämföra det tunga lammet med det lätta lammet, klicka på den här bilden

    Exempel på lätt lam ( اللَّام المرَقَّقَة ):                            

    Exempel på tung lam ( اللَّام المُفَخَّمة ):                           

      Viktig Påpekande:

    Både bokstäverna ( Đād - ض och Lām - ل ) ligger nära varandra. Det är därför viktigt att notera att vissa personer, särskilt de mer erfarna predikanterna, ibland uttalar bokstaven ( ض ) nära en tung sida av bokstaven ( ل ), detta uttal är inkorrekt.

    Ett större misstag de gör som leder ibland till en förväxling mellan bokstäverna ( ض ) och ( ظ ) eller ( ط ), samt en förväxling med en tung ( Dāl - د ). Detta fel är större. Till exempel, ordet نَّاضِرَةٌ﴾‏﴿ skiljer sig från ordet ﴾‏نَاظِرَةٞ﴿ i termer av betydelse ordet ﴾‏نَّاضِرَةٌ﴿ betyder: Den Dagen skall [någras] ansikten lysas upp av glädje, och ordet ﴾‏نَاظِرَةٞ﴿ betyder: De får skåda sin Herre. Dessa två ord nämns båda i Surah Al-Waqi'ah, verserna 22 och 23

    För att fullt ut förstå och behärska Tajwid, den konstnärliga recitationen av Koranen, är det viktigt att ta till sig experternas vägledning. Speciellt att lyssna på skickliga lärare inom Tajwid-området, särskilt de som har erhållit auktorisation att recitera Koranen. För att förbättra vår egen recitation är det nödvändigt att framföra våra recitationer för dessa lärare, vilka kan korrigera eventuella fel och leda oss mot den korrekta uttalet. Eftersom Tajwid är en konst som inte kan läras fullständigt utan en skicklig lärare, är detta av särskild vikt. Även om teoretisk förståelse kan erhållas på egen hand, är det oumbärligt att ha en kvalificerad lärare för praktisk recitation av Koranen.